You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
Man kanske skulle bli en sådan d<strong>är</strong> skogsmupp ändå. Bygga en hydda, köpa konserver för<br />
ett år och sedan bara bo h<strong>är</strong>. Inga knarkare, inga brats, inga idioter. Skönt.<br />
Han log s<strong>net</strong>t och slog bort tankarna. N<strong>är</strong> han var nästan framme vid skogsbry<strong>net</strong> fångade<br />
något i ögonvrån hans intresse. Till vänster om sig hade han ett gammalt stenröse, fläckvis<br />
täckt av mossa. Det stack upp något ur det som såg malplacerat ut. N<strong>är</strong> han vände sig ditåt såg<br />
han något som såg ut som ett rostigt gammalt j<strong>är</strong>nrör som stod upp i sned vinkel ur stenröset.<br />
Han rynkade på pannan och satte sig på huk för att se vad det var. Han kunde först inte förstå<br />
vad ett j<strong>är</strong>nrör skulle göra h<strong>är</strong>. Han var förvisso n<strong>är</strong>a stugan, men han kunde inte tänka sig att<br />
någon hade arbetat just h<strong>är</strong>. Det fanns inga andra tecken på något sådant. Ingen gammal<br />
husgrund eller någon gammal åker. Och inga elledningar i luften, om det nu av någon<br />
obegriplig anledning skulle vara d<strong>är</strong>för.<br />
N<strong>är</strong> han tittade n<strong>är</strong>mare såg han att det verkligen var ett j<strong>är</strong>nrör. De som ägde stugan innan<br />
måste helt enkelt ha satt det h<strong>är</strong> och sedan glömt bort det. Han bestämde sig för att ta med det<br />
tillbaka. Röret såg ut att kunna falla i bitar n<strong>är</strong> som helst och det verkade onödigt att förgifta<br />
naturen h<strong>är</strong> mer än nödvändigt med gammal rost och skit. Han tog ett försiktigt tag om röret<br />
för att inte sk<strong>är</strong>a sig på de vassa rostflagorna. Sedan satte han foten på en större sten och<br />
började dra röret mot sig. Han fick ta i ordentligt innan det slutligen lossnade. Det skrapade<br />
om stenarna n<strong>är</strong> de rullade åt sidan åt alla håll.<br />
Han stirrade häpet på hålet som blottades i stenröset. Det såg ut som att det låg mer saker<br />
d<strong>är</strong>. Något vitt och blankt lyste under… en plastpåse?<br />
”Vafan..?”<br />
Han lade ner j<strong>är</strong>nröret bredvid sig och tog sedan ett par vingliga steg upp på stenröset.<br />
Han var n<strong>är</strong>a att förlora balansen n<strong>är</strong> en sten förflyttade sig under hans tyngd, men han<br />
lyckades återvinna den. Han tittade ner bland stenarna och kunde knappt tro sina ögon. D<strong>är</strong><br />
låg mycket riktigt en plastpåse. Och gammalt trasigt porslin. Och en rostig registreringsskylt<br />
som var så illa åtgången att han inte kunde se numret ens. Han såg också ett rostigt batteri<br />
som han genast böjde sig ner och tog upp. Övre halvan satt fastklämt mellan en sten och något<br />
sorts metallbeslag och batteriet smulades sönder n<strong>är</strong> han bryskt ryckte upp det.<br />
”För fan…” mumlade han matt.<br />
Någon, förmodligen det äldre paret som bodde h<strong>är</strong> innan, hade använt stenröset som en<br />
soptipp. Han visste inte om han orkade bry sig egentligen, men batteriet var faktiskt ett<br />
problem. Han ville inte att Marie skulle hitta det h<strong>är</strong> stället och sk<strong>är</strong>a upp händerna på<br />
gammal rostig bråte. Eller att kvicksilver och tungmetaller skulle läcka ner i grundvatt<strong>net</strong>. Det<br />
51
Change language