Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
såg saker som inte borde vara möjliga. Efter ytterligare en halvtimme hade han nästan börjat<br />
tro på den förklaringen, men n<strong>är</strong> han väl kröp ner i sängen igen bredvid Sofia så kände han sig<br />
allt annat än säker.<br />
Har jag råd att gå till en psykolog?<br />
Han somnade till slut av ren utmattning precis innan huvudv<strong>är</strong>ken, som molade på ett<br />
oroväckande sätt, blev ännu v<strong>är</strong>re.<br />
N<strong>är</strong> klockradion väckte honom 07:00 med sitt obarmh<strong>är</strong>tiga tjutande var han helt mör i<br />
kroppen. Han var yr och raglade ur sängen. Han kände direkt att det skulle bli en helt<br />
fantastiskt dålig dag. Sofia skulle som tur vara lämna Marie på förskolan så allt han behövde<br />
göra var att ta sig iväg till jobbet och se till att inte somna under dagen. Han tvingade i sig en<br />
halv kopp kallt kaffe innan han gav sig iväg. Det var så äckligt att han grimaserade illa ända<br />
till jobbet, men den beska smaken som klibbade i munnen höll honom åtminstone vaken.<br />
Väl på jobbet så kollade han schemat och konstaterade att han skulle gå runt och<br />
civilspana idag igen. På ett sätt skönt, då kunde han komma undan med att han inte var helt<br />
sk<strong>är</strong>pt. Vissa dagar finns det helt enkelt inga snattare i butikerna.<br />
Han gav sig iväg och stod snart inne i en klädaff<strong>är</strong> och låtsades kolla på kläderna. Ibland<br />
sneglade han upp i hopp om att få se något konstigt, men det hände ingenting ovanligt på hela<br />
förmiddagen.<br />
Tröttheten gjorde att det kliade i hela kroppen på honom och han kände sig ofokuserad<br />
och på dåligt humör. Men det var inte det v<strong>är</strong>sta. Det som var v<strong>är</strong>re var känslan han haft<br />
tidigare, den han inte kunde sätta fingret på. Den hade grott under natten och växt till sig. Idag<br />
innehöll den ångest och nervositet också vilket fick honom att behöva springa på muggen en<br />
gång i halvtimmen. Under sina tolv år som väktare hade han aldrig varit med om något<br />
liknande. Han hade inte ens varit såh<strong>är</strong> nervös den första dagen han började jobba.<br />
<strong>Vad</strong> händer med mig egentligen?<br />
N<strong>är</strong> det väl var dags för lunch var han helt slut och funderade på att sjukskriva sig och åka<br />
hem. Men han ville inte ge upp, han var inte den typen. Istället gick han och åt på en<br />
thairestaurang och n<strong>är</strong> han väl tryckt i sig lite ris och kyckling så kändes det bättre. Magen var<br />
i olag men han var åtminstone inte utmattad längre. Han skulle nog överleva den h<strong>är</strong> dagen<br />
också. Han beställde in en stor kopp kaffe som han svepte, sedan reste han sig och gick.<br />
Han strosade runt i butikerna och försökte koncentrera sig på att upptäcka de små detaljer<br />
som avslöjade en snattare. En nervös blick över axeln eller skakande händer var tydliga<br />
tecken på att någon förmodligen var i f<strong>är</strong>d med att begå ett brott. Men han såg ingenting<br />
71
Change language