You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
”Jag börjar om”, sa han till slut. ”Jag har hittat en sak som jag inte vet vad det <strong>är</strong>. Det enda<br />
jag kan tänka mig <strong>är</strong> att det <strong>är</strong> en klocka av något slag. Skulle du vilja titta på den åt mig?”<br />
Expediten skruvade på sig.<br />
”Jag vet inte… Jag <strong>är</strong> urmakare. Om du har något problem med <strong>din</strong> klocka kan jag hjälpa<br />
dig, annars så får jag hänvisa dig någon annanstans.”<br />
Han lät så ointresserad av tanken på extraarbete som en, för honom, främmande idiot kom<br />
och tryckte på honom att Mikael var tvungen att kväva ett skratt.<br />
”Ja, men vänta lite. Innan du suckar mer så får du kolla på den h<strong>är</strong>.”<br />
”Nej, jag arbetar med klockor…” men Mikael hörde honom inte. Istället grävde han febrilt<br />
i fickan d<strong>är</strong> kulan låg inlindad i trasan. Han plockade upp det lilla paketet och lade det<br />
försiktigt på disken. Sedan vecklade han ut trasan och visade kulan. Expediten höjde<br />
förbryllat på ögonbrynen n<strong>är</strong> han såg den träf<strong>är</strong>gade kulan, men han såg inte gladare ut.<br />
”<strong>Vad</strong> ska jag göra med den d<strong>är</strong>? Det <strong>är</strong> ingen klocka. Jag sa ju att jag arbetar med klockor<br />
och inte leksakskulor.”<br />
”Vänta så ska du få se.”<br />
Mannen bakom disken suckade tungt.<br />
”Hör på h<strong>är</strong> nu…”<br />
Mikael lyfte försiktigt upp kulan och tryckte på de två ljusare punkterna. Det svaga<br />
klickandet hördes och delarna höjde sig ett par millimeter n<strong>är</strong> de lossnade från varandra.<br />
Sedan skruvade han försiktigt loss dem medsols. N<strong>är</strong> han var klar lade han de båda delarna<br />
framför sig på trasan. Urmakaren gapade förvånat n<strong>är</strong> han stirrade ner på de båda halvkloten.<br />
Mikael tittade på honom tills han till slut höjde blicken.<br />
”Så nu undrar jag alltså vad det <strong>är</strong> för något”, sa Mikael triumferande. Urmakaren såg för<br />
första gången inte ut som en ointresserad zombie.<br />
”Vart har du fått den h<strong>är</strong> ifrån?”<br />
”Jag har… hittat den.” Mikael ville inte säga att han hittat den på det m<strong>är</strong>kligaste stället, i<br />
en gammal soptipp i skogen. Det gällde att ändå hålla ett visst mått av trov<strong>är</strong>dighet. S<strong>är</strong>skilt<br />
om han ville vinna urmakarens förtroende så han kunde få kulan undersökt. ”<strong>Vad</strong> tror du att<br />
det <strong>är</strong>?”<br />
”Hmm”, svarade Viktor fundersamt medan han lutade sig fram och plirade ner på det<br />
virrvarr av små kugghjul och metalldelar som fanns i de båda halvkloten. Han stod så en lång<br />
stund med händerna på disken innan han sträckte på sig.<br />
”Jag vet inte, men du gjorde rätt i att ta hit den ändå. Mekaniken ser avancerad ut, men<br />
delarna liknar faktiskt de som finns i klockor. Var sa du att du hittade den?”<br />
65
Change language