Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
Jag kastade en blick över axeln och konstaterade att jag inte kunde se dem längre. De var<br />
uppenbarligen inte vana vid att springa i skogen, men så mycket hade jag redan räknat med.<br />
På vänster sida dök en stor sten upp och jag kastade mig ner bakom den, d<strong>är</strong> resten av<br />
min utrustning låg. Jag hade planerat noggrant under dagen och smugit runt i skogen för att<br />
leta efter strategiska ställen att lämna min utrustning på.<br />
Jag kunde höra hur det knakade i skogen n<strong>är</strong> de båda männen n<strong>är</strong>made sig. Jag hade inte<br />
mycket tid på mig men jag var ganska säker på att det mesta av sminket var borta nu. Hj<strong>är</strong>tat<br />
bultade n<strong>är</strong> jag tog ett djupt andetag och försiktigt satte på mig de linser jag behövde. Sedan<br />
drog jag av mig den ljusa tröjan jag haft på mig och bytte den snabbt mot en svart. Till sist<br />
satte jag även på mig en rånarluva som jag också kommit över, sedan väntade jag.<br />
Det dröjde inte länge innan en av männen brakade igenom skogen en bit till höger om<br />
mig. Jag väntade tills han var förbi mig och sedan smög jag mig efter honom. Mannen hade<br />
en skinnjacka på sig med ett tryck på ryggen föreställande en ensam varg som såg ut att<br />
smyga i natten. Han m<strong>är</strong>kte inte att jag var precis bakom honom innan det var för sent.<br />
Det gick lätt att trycka trasan med bedövningsmedel mot hans ansikte. Han grymtade till<br />
av förvåning och försökte sedan kämpa sig loss innan han blev medvetslös.<br />
Jag kastade snabbt upp repet jag hade haft med mig runt en trädgren och sedan hissade<br />
jag med viss svårighet upp honom med fötterna först i trädet. D<strong>är</strong> fick han hänga en<br />
halvmeter ovanför marken. Han skulle inte ha några problem att ta sig loss n<strong>är</strong> han väl<br />
vaknade. Nu återstod den andra mannen.<br />
Jag lyssnade efter ljud och det tog inte lång tid förrän jag hörde honom sv<strong>är</strong>a en bit från<br />
stenen d<strong>är</strong> jag gömt mina saker. Det hade börjat bli mörkt nu och det var skumt i skogen. Det<br />
passade mig perfekt.<br />
Jag smög mig ljudlöst mot ljudet av honom och kunde snart se honom. Han stirrade<br />
nervöst ut i dunklet och lyssnade efter ljud han också. Jag såg att han hade en kniv i handen<br />
och han såg ut att kunna hantera den. Trots det var jag beslutsam att lyckas. Det hade gått<br />
bra såh<strong>är</strong> långt och jag var övertygad om att jag skulle lyckas.<br />
Jag smög mig fram mellan träden vid de tillfällen då han tittade åt något annat håll och<br />
till slut var jag bara två meter bakom honom. Jag smög mig lite n<strong>är</strong>mare och gjorde mig<br />
beredd innan jag började prata.<br />
”Var <strong>är</strong> han?” frågade jag på engelska eftersom jag ville skapa ett rykte den h<strong>är</strong> kvällen.<br />
Om mannen med de rödstrimmiga ögonen skulle leva vidare var det bäst om människorna<br />
som korsade min väg visste så lite som möjligt om honom. Men ändå visste att han fanns d<strong>är</strong><br />
ute någonstans.<br />
156
Change language