05.09.2013 Views

Vad är din hemlighet? - HansOlsson.net

Vad är din hemlighet? - HansOlsson.net

Vad är din hemlighet? - HansOlsson.net

SHOW MORE
SHOW LESS

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.

N<strong>är</strong> Stefan kom till jobbet igen på måndagen var han återigen förändrad. Hans kollegor<br />

m<strong>är</strong>kte det med en viss besvikelse.<br />

Han var tystlåten och höll sig för sig själv. Det v<strong>är</strong>sta var att han såg rädd ut. Peter<br />

funderade på om han behövde ta ett snack med honom igen. Pressa honom hårdare den h<strong>är</strong><br />

gången.<br />

Stefan var på jobbet även på tisdagen och nu såg han trött och t<strong>är</strong>d ut. Men det v<strong>är</strong>sta var<br />

att han nu såg rädd ut på allvar. Blicken flackade hit och dit n<strong>är</strong> de försökte prata med honom<br />

och han mumlade bara undvikande svar. Stefan gick hem tidigt den dagen och det var sista<br />

gången de någonsin såg honom.<br />

Östergötland, Sverige: 2018-05-26<br />

På den östgötska landsbygden d<strong>är</strong> granskogarna växer täta och d<strong>är</strong> skägglaven växer i stora<br />

sjok på de gamla träden hade Stefan köpt en gammal förfallen stuga billigt. En ek n<strong>är</strong>a huset<br />

hade ett par år tidigare gett upp sin kamp mot en storm och vält över huset. Huset som en<br />

gång i tiden hade varit rödmålat var nu brunt och såg bedrövligt ut med ett stort hål i taket på<br />

ena kortsidan. Verandan var murken och det växte mossa i de stora sprickor som löpte i<br />

stockarna. Det saknades glas i ett par av fönstren på framsidan. Gräsmattan runt huset såg ut<br />

som en vildvuxen åker och små plantor av träd hade börjat slå rot d<strong>är</strong> skogsgränsen gick.<br />

Naturen hade börjat ta tillbaka området.<br />

Huset hade inte stått övergivet så länge, en fem, tio år på sin höjd, men naturen var<br />

skoningslös n<strong>är</strong> den kämpade om den plats som fanns. Det fanns vatten och el i huset efter att<br />

Stefan betalat abonnemang och det hade gått faktiskt gått fort att få igång. Ibland fungerade<br />

systemet trots allt. Trots att det behövdes mycket jobb för att få allt i ordning var Stefan en<br />

nöjd man. Huset låg så pass avskilt att han h<strong>är</strong> kände sig relativt säker. För att komma hit var<br />

man tvungen att åka flera kilometer på små skogsvägar och de flesta hade börjat växa igen.<br />

H<strong>är</strong> skulle han få vara ensam så länge som han behövde det. Och det var inte så långt kvar nu.<br />

På dagarna reparerade han huset eller försökte fixa i ordning trädgården. N<strong>är</strong> det började<br />

mörkna gick han in och tände den enda lampan han hade i köket d<strong>är</strong> hans gamla skrivmaskin<br />

stod och det var d<strong>är</strong> han skrev ner sin berättelse. Han gjorde en kopp kaffe och satte sig på<br />

trästolen som protesterade med ett knarrande. Bredvid skrivmaskinen låg en skinnp<strong>är</strong>m som<br />

han skulle använda till sin bok n<strong>är</strong> han var klar. På golvet under bordet stod en liten kista som<br />

han också skulle använda n<strong>är</strong> han var klar. Han började med att ögna igenom det han hittills<br />

skrivit.<br />

153

Hooray! Your file is uploaded and ready to be published.

Saved successfully!

Ooh no, something went wrong!