Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
”Jag har haft bråttom hela livet ser du. Bråttom till nästa fas av livet. Dessutom har jag<br />
aldrig kunnat sluta prata”, tillade han som att försöka förklara varför han börjat prata från<br />
första början.<br />
Jag höll på att säga något i stil med: ”Nej det <strong>är</strong> tydligt”, men gjorde som tur var inte det.<br />
”<strong>Vad</strong> <strong>är</strong> nästa fas av ditt liv då?” frågade jag istället.<br />
”Just nu håller jag på att uppfostra ett sladdbarn. Det <strong>är</strong> lite jobb med det ska du veta. De<br />
äldre har ju varandra men med sladden måste man vara med på ett annat sätt. De andra som<br />
har varandra lägger man ju ut på entreprenad så de sköter sig själva om du vet vad jag<br />
menar?”<br />
Jag förstod ungef<strong>är</strong> vad han pratade om, men kom inte på något att säga. Jag ville inte<br />
trassla in mig allt för mycket i hans utläggningar.<br />
”Jo det stämmer nog”, försökte jag och log vänligt samtidigt som jag funderade på hur han<br />
skaffat sig en fru från första början. Tjatat omkull henne förmodligen? Äsch, han hade<br />
åtminstone en kvinna. Grattis pratgubbe.<br />
”Ja du kanske också har ett sladdbarn förresten? Då vet du precis vad jag pratar om. Det<br />
ska bli skönt att se nästa fas av livet nu, det <strong>är</strong> i slutskedet förstår du. Har du ett sladdbarn?”<br />
Det verkade faktiskt som om gubben inte kunde sluta prata, även om han ville så gick det<br />
helt enkelt inte. Av någon anledning fann jag det skönt. Tjejens reaktion blandat med den<br />
svettiga luften i kön gjorde situationen till en upplevelse snarare än att känna sig trängd och<br />
desperat som en råtta fångad i ett hörn av en katt. Jag kunde inte låta bli att le igen.<br />
”Nej, inget sladdbarn än, men man får väl se vart det leder.” Jag försökte låta trevlig men<br />
det lät som jag krystade fram orden.<br />
Plötsligt öppnades kön framför mig och det var dags att beställa mat. Gubben hade börjat<br />
prata med en yngre kille bakom honom istället. Ögonblicket var förbi.<br />
N<strong>är</strong> jag gick hemåt med en burgare i ena handen och en läsk i den andra funderade jag på<br />
ett par saker som letat sig in i mitt medvetande under samtalet med mannen. Han hade också<br />
bråttom, men det var tydligt att det var av helt andra orsaker än mina. Var mina orsaker bättre<br />
eller sämre? Jag kom fram till att det inte gick att avgöra. Jag var dock övertygad om att min<br />
brådska var snabbare än hans. Mycket snabbare till och med. Dessutom funderade jag på hur<br />
man optimerade barnuppfostran. Det var ett intressant och oöverskådligt problem på fastande<br />
mage.<br />
Vänta, jag kanske ska berätta hur det hela började. Du kan kalla mig Björklund. Jag <strong>är</strong><br />
trettiotvå år gammal och n<strong>är</strong> du hittar de h<strong>är</strong> papperslapparna sitter jag inte kvar h<strong>är</strong> längre.<br />
122
Change language