You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
”Och du vet ingenting?” frågan var riktad direkt till Mikael. Han insåg plötsligt hur han<br />
måste se ut. Orakad, hålögd, blek och sliten och med en tydlig odör av svett och billig öl.<br />
”Nej, jag åkte hem så fort Sofia ringde. Jag vet inte var min dotter <strong>är</strong>.”<br />
Polisen vid diskbänken funderade en stund.<br />
”Du jobbar som väktare, eller hur?”<br />
”Ja det stämmer.”<br />
”Har du några fiender som skulle vilja <strong>din</strong> familj något illa?”<br />
”Nej, inte vad jag vet.”<br />
”Inga alls? Du har inte sett något m<strong>är</strong>kligt den senaste tiden? Någon som följt efter dig<br />
eller <strong>din</strong> familj?”<br />
Mikael tänkte svara <strong>är</strong>ligt, men hejdade sig. <strong>Vad</strong> skulle han säga? Att han sett en indian<br />
som inte var större än att han kunde paddla i en vattenpöl, att han sett en hund som sprang på<br />
bakbenen i trapphuset eller att han haft den verkligaste drömmen han någonsin hade upplevt.<br />
”Nej”, sa han bara till slut. Sofia snyftade till och släppte hans hand. Han försökte fånga in<br />
hennes blick men hon vände bort huvudet och såg stint ut genom fönstret. Sveket, han kände<br />
det bränna i magen. Men vad skulle han säga? Han följde hennes blick ner på gården, och då<br />
fick han se mannen. Dick Tracy. Han stod d<strong>är</strong> nere, mitt på gården och stirrade upp mot deras<br />
lägenhet. Mikael reste sig så häftigt att stolen välte. Poliserna var genast framme vid bordet<br />
för att ingripa om Mikael skulle få för sig att göra något dumt.<br />
Tracy.<br />
”Ser ni? Ser ni d<strong>är</strong> nere? Mitt på gården!” skrek han istället upphetsat och pekade på Dick<br />
Poliserna gick långsamt fram till fönstret utan att släppa Mikael med blicken och tittade<br />
sedan hastigt ner på gården.<br />
”Det finns inget d<strong>är</strong>”, sa den ena till slut.<br />
Mikael gapade och fånstirrade på honom. Dick Tracy var ju d<strong>är</strong> nere, lika tydligt som<br />
solen på himlen.<br />
Jag har sett saker jag inte borde.<br />
Det var dödstyst i köket. Alla tittade på Mikael. Sofia med en blick av skräck. Poliserna<br />
beräknande, som om de inte visste om det var en desperat far eller en psykopat de stod<br />
framför.<br />
”Sätt dig ner”, sa den ena med bestämd röst. Mikael stirrade på honom, ner på gården, på<br />
Dick Tracy som fortfarande stod kvar och till slut på Sofias bleka ansikte. De såg inte mannen<br />
d<strong>är</strong> nere.<br />
Jag håller på att bli galen.<br />
88
Change language