You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
mannens ögon smalnade, hur han kröp ihop och spände musklerna och hur en väldig näve for<br />
ut och greppade tag om Mikaels handled. Mikael blev så förvånad att han inte ens hann bli<br />
rädd n<strong>är</strong> mannen i nästa sekund grep tag i hans andra arm. Greppet var som ett skruvstäd och<br />
Mikael hade ingen möjlighet att ta sig loss, trots att han försökte dra åt sig armarna.<br />
”Sluta. Du måste lyssna på mig”, sa Dick Tracy med djup röst.<br />
Mikael hörde honom inte. Istället försökte han måtta en våldsam spark mot mannens<br />
skrev. Allting gick mycket fort. Mikael såg återigen hur mannens ögon smalnade, sedan<br />
tycktes han försvinna. Mikael såg allting upp och ner under ett kort ögonblick. V<strong>är</strong>lden<br />
snurrade runt och marken tycktes plötsligt befinna sig ovanför honom. Allting svartnade för<br />
ett ögonblick och n<strong>är</strong> Mikael återfick synen så låg han på marken en bra bit från buskarna.<br />
Dick Tracy hade kastat iväg honom som om han inte vägde någonting. Han försökte ta sig<br />
upp på fötter men lyckades bara kravla sig upp så han stod på alla fyra. Huvudet snurrade och<br />
illamåendet började ta över hans kropp. Han kände sig svag. N<strong>är</strong> han tittade upp såg han hur<br />
mannen långsamt kom gående mot honom. Han spände kroppen och gjorde sig redo för att<br />
anfalla.<br />
”Du måste lyssna på mig, så kanske det h<strong>är</strong> slutar väl”, sa mannen lugnt. Han stannade en<br />
dryg meter från Mikael.<br />
Mikael lyfte långsamt huvudet. Avståndet var kort. Han samlade sina sista krafter och tog<br />
spj<strong>är</strong>n mot marken. Sedan fäste han blicken på en liten punkt precis under Dick Tracys<br />
revben. Han flög fram med axeln först. Mannen klev inte ens åt sidan. Han bara lade sin<br />
väldiga näve på Mikaels axel och stoppade honom. Mikael stirrade oförstående på handen<br />
som låg, nästan vänligt, på hans axel. Huden var grov och skrovlig, som bark. Först då<br />
började skräcken hamra sig in i hans medvetande. Dick Tracy hade varit i deras sovrum.<br />
”Ditt förbannade as. Var <strong>är</strong> min dotter?”<br />
Det brast för Mikael. Saliven rann ur hans mun nedför hakan och ögonen tårades n<strong>är</strong> han<br />
började slå på mannens bröst med handflatorna. Han hade ingen kraft kvar och mannen gjorde<br />
ingen ansats att försvara sig. Det var över. Dick Tracy hade vunnit. Han sjönk ner på marken<br />
medan tårarna förblindade honom. Det kanske var så h<strong>är</strong> det kändes att stå inför<br />
arkebuseringspatrullen. Maktlös och dödsdömd medan de sista sekunderna i livet<br />
obarmh<strong>är</strong>tigt tickade förbi.<br />
”Var <strong>är</strong> min dotter?” upprepade han till slut mellan snyftningarna.<br />
Dick Tracy böjde sig ner. Det prasslade svagt om hans gulbruna trenchcoat. Mannen tog<br />
sin väldiga näve och lade den under Mikaels haka. Mikael kände hur huvudet lyftes upp. Han<br />
stirrade in i två stora gula ögon i ett trubbigt ansikte med barklik hud.<br />
90
Change language