Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
Han började gå igen, den h<strong>är</strong> gången med ett tydligt mål i sikte. Det tog honom nästan<br />
fyrtio minuter att gå till Västerbron, och då var han helt utmattad. Men nu var han h<strong>är</strong>. Det var<br />
lika bra att få det gjort. Han tog upp kulan som låg i fickan och höll den i handflatan. Det var<br />
bra m<strong>är</strong>kligt att en så liten sak kunde ställa till så mycket problem. N<strong>är</strong> han väl hade gjort sig<br />
av med den i vatt<strong>net</strong> så skulle förhoppningsvis alla hans bekymmer vara över. Han gick fram<br />
till räcket och tittade ner i Riddarfj<strong>är</strong>dens mörka vatten som långsamt flöt förbi under honom.<br />
Han sträckte ut handen utanför räcket. Snart skulle det vara över. Bara att öppna handen och<br />
tippa kulan i vatt<strong>net</strong>. Sedan var det klart. Var det h<strong>är</strong> rätt beslut? Han stod d<strong>är</strong>, obeslutsam och<br />
villrådig med armen hängande utanför räcket medan trafiken mullrade bakom honom som ett<br />
olycksbådande förebud.<br />
Marie tittade intensivt in i buskarna. Den var minsann d<strong>är</strong>! Dumma pappa som inte trodde<br />
henne. Hon hade sett kissenallen två gånger till efter det att hon berättat för pappa om den.<br />
Men han ville inte tro henne. Han hade bara sagt att han skulle börja prata med grannarna om<br />
deras hundar. Men det var ju inte en hund och Marie ville inte få skulden för att människorna i<br />
husen runt omkring henne blev arga.<br />
Andra gången hon sett den var genom fönstret i vardagsrummet. Den hade smugit<br />
omkring nere på gården och tittat upp mot lägenheterna. Marie undrade om den såg henne så<br />
hon hade vinkat till den, men den hade bara lufsat vidare och sedan hade den försvunnit<br />
bakom ett träd.<br />
Tredje gången hon såg den hade varit n<strong>är</strong> mamma hämtat henne från förskolan. Då tyckte<br />
hon att kissenallen hade sprungit efter bilen en stund. Fast hon var inte helt säker, och mamma<br />
hade inte sett något. Så Marie var tyst. Hon ville inte få mer skäll för att mamma trodde att<br />
hon hittade på saker.<br />
Men nu var den h<strong>är</strong> igen, för fj<strong>är</strong>de gången. Det var hon helt säker på. Den var nästan<br />
större än hon kom ihåg den. Inte för att hon visste exakt hur stor en björn var, men den var i<br />
alla fall lika hög som Björne på TV:n, fast den gick på alla fyra. Så det måste vara en stor<br />
björn. Pappa hade sagt åt henne att inte klappa på främmande hundar eftersom de kunde bitas.<br />
Men han visste ju inte om kissenallen. Han förstod helt enkelt inte. Och förutom att den var så<br />
stor så såg den ju så snäll ut. I alla fall så mycket hon sett av den.<br />
Mamma hade hämtat henne på förskolan för en stund sedan och n<strong>är</strong> de kom hem hade<br />
Marie gått ner på gården för att leka. Och det var då hon hade sett kissenallen i buskarna. Hon<br />
kunde tydligt se den mellan grenarna, även om mycket av den doldes av alla löv. Hon undrade<br />
vad den gjorde d<strong>är</strong> inne. Byggde björnar bon i buskar? Marie var inte säker, men hon trodde<br />
82
Change language