You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
några av mina kamrater som tröttnade på att jag alltid skyndade fram som en blådåre. Nåja, de<br />
såg ju inte v<strong>är</strong>lden på samma sätt som jag gjorde. Så för att bryta detta tog jag medvetet god<br />
tid på mig till skolan eller vart jag nu skulle. En dag satt jag utanför föreläsningssalen en<br />
halvtimme innan vi började. Andra dagar cyklade jag medvetet i stora vida svängar för att<br />
undvika att optimera kurvtagningar eller rullgrus. Jag försökte verkligen ställa om mig, men<br />
det gick inte. Det sved i kroppen varje gång jag såg något som kunde göras snabbare eller<br />
bättre. Till slut gick det så långt att jag inte kunde sova eftersom jag hela tiden försökte tvinga<br />
bort tankarna om bättre sätt att plugga, snabbare vägar, effektivare sätt att äta, träna, gå i<br />
trappor, handla mat. You name it. Det gick inte längre, jag kunde inte sluta optimera.<br />
Så till slut var jag tillbaka i mina gamla snabba rutiner vare sig jag ville eller inte. Det gick<br />
bra, jag l<strong>är</strong>de mig leva med att optimera situationer. Jag blev en mästare på det. Nya<br />
situationer såg jag som en utmaning och det var också nu jag började handla på riktigt. Om<br />
jag ville komma fram snabbt i någon kö så trängde jag mig på ett eller annat sätt. Om jag<br />
skulle från punkt A till punkt B så kunde jag se den snabbaste vägen framför mig så långt<br />
sikten tillät det. Och det var nu ungef<strong>är</strong> jag träffade Elin.<br />
Elin, Elin. Jag kallar henne Pigg-Elin ibland vilket alltid får henne att blänga på mig på ett<br />
sätt som får mig att le. Man kanske kan säga att Elin <strong>är</strong> anledningen till att jag sitter h<strong>är</strong>. Men<br />
å andra sidan förstår hon mig. Det <strong>är</strong> v<strong>är</strong>t det. N<strong>är</strong> jag träffade Elin fick min optimering ett<br />
helt nytt mål. För varje sekund sparad så kunde jag träffa Elin en sekund längre. Detta<br />
brunhåriga lilla energiknippe med gröna intelligenta ögon gör mig galen. Min Elin.<br />
Elin sprang bokstavligt talat in i mitt liv en till synes vanlig dag. Jag cyklade på som<br />
vanligt på väg till stan. Jag lyssnar alltid efter bilar i kurvorna d<strong>är</strong> jag sparar tid genom att<br />
sk<strong>är</strong>a dem så snävt det går för att komma ut med maximal fart. Det <strong>är</strong> inte alls optimalt att bli<br />
ihjälkörd så det försöker jag undvika.<br />
Jag hörde ingen bil så jag trampade på som vanligt. Av någon anledning såg jag aldrig<br />
Elin som kom joggande mot mig. N<strong>är</strong> hon uppenbarade sig framför mig blev jag så häpen att<br />
jag styrde rakt in i ett staket. D<strong>är</strong> låg jag intrasslad i cykeln som ett fån medan Elin stod och<br />
skrattade åt mig. Hon skrattade! N<strong>är</strong> jag äntligen lyckades kravla mig upp kom hon på sig<br />
själv och frågade förläget hur det var med mig. Som straff för skrattandet tvingade jag med<br />
henne på en fika, och på den vägen <strong>är</strong> det. Vi <strong>är</strong> som gjorda för varandra kan man säga. Hon<br />
var mycket fascinerad över min livsstil även om hon inte lever efter den på samma sätt som<br />
jag.<br />
129
Change language