Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
honom. Han såg redan för sitt inre hur han förde upp högerarmen till stöd, hur han drog upp<br />
knäna mot kroppen och i en enda smidig rörelse vred kroppen i sidled så att han kunde ta sig<br />
upp på fötter och sparka mannen hårt i skrevet. Pulsen dunkade i tinningarna på honom och<br />
han var tvungen att koncentrera sig på att inte flämta. Om han gjorde ett misstag kanske<br />
allting var förlorat. Han fick tvinga bort bilder ur huvudet på vad inkräktaren skulle kunna<br />
göra med Sofias nakna kropp. Eller med Marie n<strong>är</strong> han var klar med Sofia. Hans kropp var nu<br />
spänd som en stålfjäder. Han fick inte misslyckas.<br />
Skepnaden böjde sig plötsligt långsamt fram över sängen. Ljuset från gatan föll in på de<br />
muskulösa armarna som hängde ovanför sänggaveln. Huden såg ut som tjock bark och Mikael<br />
kunde tydligt se hur musklerna rörde sig d<strong>är</strong> under. Då grep paniken tag i honom. Alla hans<br />
planer på att anfalla gick upp i rök n<strong>är</strong> den primitiva och djuriska överlevnadsinstinkten tog<br />
över. Han vrålade med sina lungors fulla kraft, men inget ljud kom över hans läppar. Han<br />
fortsatte vråla i det tysta medan skepnaden tycktes komma allt n<strong>är</strong>mare. Paniken hamrade i<br />
hans kropp och han försökte vrida kroppen åt sidorna för att undkomma inkräktarens händer<br />
som kom allt n<strong>är</strong>mre, men han insåg till sin förf<strong>är</strong>an att han var oförmögen att röra på sig.<br />
Någonstans långt bort i fj<strong>är</strong>ran i hans medvetande tänkte han på Sofia. Hur han älskade<br />
henne och höll av henne. Han ångrade saker han gjort och saker som han sagt. Nu var det för<br />
sent. Han gjorde ett sista desperat försök att samla sina krafter för att ge henne en chans. Han<br />
försökte höja högerarmen som låg n<strong>är</strong>mast Sofia och slå på hennes ben så hon skulle vakna.<br />
Det var inte mer än ett par centimeter mellan hans hand och hennes lår. Han kunde tydligt<br />
känna v<strong>är</strong>men från hennes nakna hud. Men hur mycket krafter han än uppbådade hände<br />
ingenting. Han var paralyserad och hans kropp lydde honom inte. Han vrålade av skräck och<br />
vanmakt n<strong>är</strong> de stora barkliknande armarna kom n<strong>är</strong>mare och fortfarande hördes inte ett ljud.<br />
Han var bortom räddning och kontroll och han kände bara den primitiva skräcken som höll på<br />
att ta över.<br />
Då släppte allting. Han satte sig upp och skrek rakt ut, ett kort gällt tjut som väckte Sofia.<br />
Mikael stirrade panikartat framför sig på den punkt d<strong>är</strong> inkräktaren hade stått. Han kunde<br />
tydligt se precis samma skuggor dansa på väggarna som innan, men i övrigt var rummet tomt.<br />
”<strong>Vad</strong> <strong>är</strong> det? <strong>Vad</strong> har hänt?” undrade Sofia skrämt samtidigt som hon kastade oroliga blickar<br />
omkring sig.<br />
Mikael svarade inte. Han var redan uppe ur sängen och snodde runt i rummet medan han<br />
letade på tecken efter inkräktaren. Tomt. Det fanns ingen d<strong>är</strong>. Han sprang ut i hallen och<br />
genomsökte den. Ingenting. Han rusade in i Maries rum och väckte flickan. Han öppnade<br />
varenda garderob och varenda dörr han stötte på. Till slut hade han gått igenom hela<br />
75
Change language