You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
”I vilken kö står du egentligen?”<br />
Optimering<br />
Jag tittade förvånat upp på mannen som tydligen pratade med mig. Jag blängde instinktivt<br />
på den äldre gubben med glasögon innan jag insåg att han faktiskt hade rätt. Jag stod mitt<br />
emellan de två köer som ledde fram till den stressade tjejen i kassan. Oset från de flottiga<br />
hamburgarna hängde tungt i luften och människorna runt omkring mig stirrade rakt fram med<br />
panikslagna och stressade ögon. McDonalds i ett nötskal.<br />
”Jag har svårt att förstå mig på den h<strong>är</strong> kön förstår du”, förklarade mannen medan han<br />
rättade till glasögonen. ”Man vet ju inte var den börjar och jag har bråttom”, tillade han<br />
medan han kastade snabba blickar omkring sig.<br />
Jag insåg att jag fortfarande stod och fånstirrade mellan köerna och makade mig motvilligt<br />
in i den vänstra. Bredvid mig stod en tonårstjej och jag kunde tydligt se hur hon vände bort<br />
blicken från mig och från den gamle mannen. Jag kunde inte låta bli att le. Ibland <strong>är</strong> det<br />
h<strong>är</strong>ligt att vara svensk. Man m<strong>är</strong>ker det knappt förrän någon bryter de osynliga sociala<br />
reglerna som styr oss. Som vi <strong>är</strong> beroende av. Mannen hade just gjort det n<strong>är</strong> han började<br />
prata. Jag visste precis hur hon kände det, jag ville ju bara ha min burgare, inte stå h<strong>är</strong> och<br />
prata med en okänd gubbe.<br />
”Jag har haft bråttom hela livet förstår du och de h<strong>är</strong> köerna går för långsamt. Man borde<br />
hitta på någonting smart”, fortsatte mannen och ignorerade fullständigt mina tankar om att<br />
han skulle hålla käft.<br />
Jag sneglade på tjejen igen som vid det h<strong>är</strong> laget var blek i ansiktet. Hennes kroppsspråk<br />
var så tydligt att det var skrattretande. ”Prata inte med mig! Rör mig inte! Låt mig vara!<br />
Prata INTE med mig!”<br />
Då, i ett plötsligt infall bestämde jag mig för att den gamle mannen kanske inte var så dum<br />
i alla fall.<br />
”<strong>Vad</strong> har du bråttom till då?” frågade jag och mötte hans blick.<br />
Han gav mig en förvånad blick och jag tyckte mig se ett snabbt leende på hans läppar,<br />
men jag inbillade mig nog bara. Mannen tänkte nog inte i samma banor som jag. Han hade ju<br />
faktiskt en poäng, det tog alldeles för lång tid att få maten. Jag hade redan tänkt ut ett antal<br />
lösningar till hur jag kunde få mat snabbare, men det var för tidigt för mig. Än så länge var<br />
det bara tankar och inte handlingar. Handlingarna skulle komma först senare, då tiden började<br />
bli allt viktigare. Nåväl, jag kommer till det.<br />
121
Change language