Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
för att kunna välta åt sidan. Sakta men säkert började hålet bli större. Stenarna var grå och<br />
bleka n<strong>är</strong> de blottlades. Mossan och löven som annars täckte det översta lagret i stenröset var<br />
nu utspridda på marken runt skottk<strong>är</strong>ran. Han kunde tydligt se ränderna på stenarna d<strong>är</strong><br />
mossan hade f<strong>är</strong>gat av sig. Han mindes plötsligt något som han l<strong>är</strong>t sig n<strong>är</strong> han gick i skolan.<br />
Eller på dagis kanske? Han hade i alla fall l<strong>är</strong>t sig att det tog hundra år för sådan h<strong>är</strong> mossa att<br />
växa ut igen. Det var en sådan d<strong>är</strong> kunskap som satt någonstans i hans bakhuvud som han inte<br />
hade tänkt på förrän nu. Han skrattade plötsligt till, förvånad över att han kom ihåg det.<br />
Min<strong>net</strong> gladde honom på ett sätt han inte kunde förklara, men det gjorde honom bättre till<br />
mods. <strong>Vad</strong> gjorde det egentligen att skitbonden hade slängt skräp h<strong>är</strong>. Man fick se det i ett<br />
längre perspektiv. Om femtio år kanske någon annan skulle stå h<strong>är</strong> och fundera på varför<br />
vissa stenar saknade mossa.<br />
Han började genast arbeta igen. Under hans fötter låg nu gammal taggtråd samt en hel del<br />
plastband. De skulle aldrig brytas ner h<strong>är</strong>. Eller i alla fall inte på väldigt lång tid. Bra att han<br />
upptäckt den h<strong>är</strong> primitiva soptippen trots allt. Han böjde sig ner och drog loss taggtråden<br />
som envist klamrade sig fast vid stenarna och bråten. N<strong>är</strong> han slängt den på skottk<strong>är</strong>ran böjde<br />
han sig ner och tog upp en avlång sten, helt täckt av mossa som han kastade en bit åt sidan.<br />
Men så stelnade han till precis n<strong>är</strong> han släppt stenen. Han såg den dala genom luften och slå i<br />
marken ett par meter till höger om skottk<strong>är</strong>ran. Det var något som hade skramlat omkring<br />
inuti stenen.<br />
Förbryllad klev han ner för stenröset och tog upp stenen han kastat. Den var helt täckt av<br />
ett tjockt lager mörkgrön, mjuk mossa. N<strong>är</strong> han tänkte efter så borde den inte ha mossa på sig<br />
eftersom den legat en bit ner i stenröset. Det var m<strong>är</strong>kligt. Han tog upp stenen och skakade<br />
försiktigt på den. Jo! Mycket riktigt så skramlade någonting runt d<strong>är</strong> inne. Det verkade<br />
snarare vara en cylinder som var täckt av mossa. Nyfikenheten slog in i honom och han<br />
började genast gräva in fingrarna i det mjuka täcket. Snart hade han slitit bort det mesta av<br />
mossan och stirrade häpet på föremålet som låg i hans händer. Det var en cylinder av någon<br />
sorts metall. Drygt två decimeter lång och en decimeter i diameter. Formen fick honom att<br />
tänka på en gammal kakburk, men den kändes mycket mer massiv än de kakburkar han sett.<br />
Metallen blänkte i matt gul f<strong>är</strong>g i det svaga ljuset i skogen. Han kunde inte förstå hur den h<strong>är</strong><br />
burken kunde ha klarat sig från rosten som ätit upp allt annat i stenröset. Det såg ju inte ut<br />
som rostfritt stål direkt.<br />
Han vände och vred försiktigt på burken för att försöka lista ut hur man öppnade den.<br />
Föremålet d<strong>är</strong> inne skramlade ih<strong>är</strong>digt. Frustrerad insåg han snart att han inte kunde se någon<br />
öppning. Det var ytterst m<strong>är</strong>kligt. Varför försluter man en kakburk på det h<strong>är</strong> sättet? Han<br />
53
Change language