You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
Han tittade sig runt, han befann sig vid chipsen i butiken. Försiktigt smög han sig runt<br />
bland de höga hyllorna. Till slut kom han till konserverna. Allt var en enda röra, konserver låg<br />
på golvet utspridda överallt. Han fick gå på tå för att inte sparka omkring dem för mycket.<br />
Han ville inte väcka uppm<strong>är</strong>ksamhet h<strong>är</strong> inne. Svetten rann ner i hans ögon och han fick<br />
blinka upprepade gånger för att få bort den. Skit, förlorad kroppsvätska nu var inte bra.<br />
N<strong>är</strong> han vände sig om för att gå sparkade han till en konservburk som snurrade iväg över<br />
golvet. Han blundade och hoppades att det inte skulle höras i hela butiken. Det gjorde det som<br />
tur var inte, men han fick en idé. Plötsligt kände han ett svagt hopp växa i kroppen. Han<br />
kunde plocka på sig så mycket konserver som fick plats i ryggsäcken. Fruktkonserver, han<br />
och Josefine kunde dricka den vätskan. Dessutom innehöll den konserverade frukten vätska.<br />
Utan att tveka krängde han av sig väskan och började plocka den full med så mycket<br />
konserver han kunde. Han valde snabbt, men med omsorg, ut de han trodde innehöll mest<br />
vätska. N<strong>är</strong> han var klar kikade han snabbt upp. Han var ensam i den h<strong>är</strong> gången. Han<br />
övervägde att ta sig till frysdiskarna för att plocka på sig grönsaker eller frukt. De innehöll<br />
också vätska. Han slog bort tanken då han hörde fotsteg i gångarna bredvid den han satt i. Nu<br />
gällde det att ta sig hem till hans älskade Josefine med livet i behåll. Hjalmar tog ett djupt<br />
andetag och begav sig mot utgången.<br />
Sven kved. Förbannade as. Han hade haft tur att hitta läskburken under en hylla, men så fort<br />
han plockat upp den hade de hoppat på honom. Han hade spräckt huvudet på en, det visste<br />
han. Fanskapet skulle få ligga d<strong>är</strong> och ruttna. Men han hade förlorat läsken. Han var så törstig<br />
att han inte visste vad han skulle göra. Med en kraftansträngning lyckades han ta sig upp på<br />
fötter. Det måste finnas något annat i butiken. Det var då han såg Hjalmar. <strong>Vad</strong> gjorde karlen?<br />
Plockade på sig konserver? Det fanns väl inget drickbart i konserver? Sven hejdade sig. Jo,<br />
den okände mannen kanske hade något på gång d<strong>är</strong>. Sven ville inte riskera att slåss nu, han<br />
var fortfarande omtumlad efter att ha blivit påhoppad. Istället följde han försiktigt efter<br />
mannen n<strong>är</strong> denne smög sig ut ur butiken.<br />
Han följde efter på avstånd ett par kvarter. Sven såg mannen titta sig omkring och sedan<br />
försvann han in i en trappuppgång. Mannen dolde definitivt någonting. Med all säkerhet något<br />
som Sven kunde dricka. Han väntade utanför huset fem minuter innan han gick in. Solen<br />
brände honom i ansiktet. Det var sm<strong>är</strong>tsamt på ett sätt han aldrig känt förut. Huvudv<strong>är</strong>ken<br />
blev ännu v<strong>är</strong>re och hans torra läppar tycktes svälla upp till enorma svidande bölder. Hela<br />
hans ansikte var ett svidande öppet sår och solstrålarna kändes som grovkornigt salt.<br />
115
Change language