You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
Den första tanke som for genom Mikaels huvud var att mannen var fruktansv<strong>är</strong>t<br />
brännskadad eller groteskt vanställd. Han hade inte sett det på avstånd tidigare i veckan n<strong>är</strong><br />
han för första gången sett Dick Tracy, men på såh<strong>är</strong> n<strong>är</strong>a håll kunde han se alla drag i<br />
mannens ansikte. Men det var något som inte stämde. Symmetrin i ansiktet var… för perfekt.<br />
Ögonen satt på ett jämnt avstånd från den stora runda näsan. Kinderna rörde sig medan<br />
mannen långsamt malde med käkarna. Hakan var grov och fyrkantig. Om han hade varit<br />
brännskadad så skulle han inte ha ett sådant ansikte. Han skulle ha sett mer deformerad ut. Då<br />
gick det upp för Mikael.<br />
Han <strong>är</strong> inte mänsklig.<br />
Han stelnade till n<strong>är</strong> tanken fick fäste. Skräcken var dov och pulserande och han fick svårt<br />
att andas.<br />
”Vem <strong>är</strong> du?”<br />
”Det behöver du inte veta”, sa mannen lugnt. ”Men du behöver lyssna på mig om du vill<br />
se <strong>din</strong> dotter igen.”<br />
”Ditt jävla svin. <strong>Vad</strong> har du gjort med henne?”<br />
”Ingenting. Än.”<br />
”<strong>Vad</strong> menar du? <strong>Vad</strong> ska du göra? Om du rör henne så ska jag döda dig. Jag sv<strong>är</strong> på att<br />
jag ska döda dig.”<br />
Mannen andades tungt, men varken ögonen eller ansiktet röjde vad han tänkte.<br />
”Vi ville inte göra på det h<strong>är</strong> sättet, men det blev till slut oundvikligt. Du har något som<br />
tillhör oss och vi behöver den.”<br />
”<strong>Vad</strong> då? Vilka <strong>är</strong> ’ni’? Jag har inget som tillhör dig.”<br />
”Jo, och vi vill byta <strong>din</strong> dotter mot föremålet.”<br />
”Föremål? Vilket förem…” orden fastnade i halsen på honom n<strong>är</strong> det gick upp för honom<br />
vad mannen menade.<br />
”Menar du kulan?”<br />
”Ja, så kan man kalla den.”<br />
”<strong>Vad</strong>å ’kalla den’? <strong>Vad</strong> <strong>är</strong> det för något?”<br />
”Det har jag inte tillåtelse att säga. Har du den?”<br />
Mikael tänkte på Västerbron d<strong>är</strong> han stått med handen över vatt<strong>net</strong>, redo att slänga ifrån<br />
sig den lilla träf<strong>är</strong>gade kulan. Han hade stått d<strong>är</strong>, säkert en halvtimme med handen utsträckt<br />
medan förbipasserande hade tittat konstigt på honom. Men han hade inte kunnat göra sig av<br />
med den. Han visste inte varför. På något sätt drog den honom till sig, lockade honom med<br />
91
Change language