Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
Hunden har dött, Frugan <strong>är</strong> gravid, Jag har fått musarm.<br />
Det lät så falskt att han var tvungen att dra på munnen åt sig själv.<br />
Men då slog det honom, det kanske var själva k<strong>är</strong>nan i att hans idé om en <strong>hemlighet</strong> v<strong>är</strong>d<br />
att hålla hemlig. Han satte sig kapprakt upp i kontorsstolen medan han funderade igenom vad<br />
det skulle inneb<strong>är</strong>a.<br />
Om han hela tiden ljög för sin omgivning och ingen visste hans motiv till det så skulle han<br />
faktiskt ha en <strong>hemlighet</strong>. Problemet då var att folk förr eller senare skulle m<strong>är</strong>ka det och var<br />
det då fortfarande en <strong>hemlighet</strong>? Förmodligen inte, kom han fram till. Dessutom skulle han då<br />
själv vara mytoman och han stod inte ut med den typen av idioter. Han insåg att det föll under<br />
samma kategori som att mörda någon. Han var ju ingen mördare. Åtminstone inte om han<br />
kunde komma på en bättre <strong>hemlighet</strong>, och det måste finnas en bättre. Han ville inte vara en<br />
mytoman heller. Besviket sjönk han ner i stolen igen.<br />
Han såg att ett par konsulter började droppa av för dagen och han insåg att hela<br />
arbetsdagen hade försvunnit medan han varit förlorad i sina funderingar. Han stirrade<br />
skeptiskt på sk<strong>är</strong>men och kunde konstatera att markören blinkade på precis samma ställe d<strong>är</strong><br />
den varit n<strong>är</strong> han satte igång datorn på morgonen. Han suckade bedrövat. Stefan visste att han<br />
måste sk<strong>är</strong>pa sig. Att sitta och dagdrömma hela dagarna fungerade inte om han ville behålla<br />
jobbet, och det ville han faktiskt. Men det var svårt att tänka på något annat. Av någon<br />
anledning var det h<strong>är</strong> med en <strong>hemlighet</strong> viktigt för honom. Han visste inte riktigt varför men<br />
han visste att han måste komma på en <strong>hemlighet</strong>. En bra <strong>hemlighet</strong>.<br />
Han funderade på det en stund medan han packade ihop sina grejor och slog av datorn. På<br />
vägen hem kom han fram till att han inte ville ha en trivial <strong>hemlighet</strong>. Att gå och småljuga för<br />
alla han kände kändes så... banalt. Det fyllde inget syfte. Förutom att han kanske skulle bli<br />
utan vänner, men det var inte det han ville uppnå. Han kom på att han inte visste riktigt vad<br />
han ville uppnå. Men det var viktigt för honom, så mycket visste han.<br />
N<strong>är</strong> han kom hem åt han lite gammal spaghetti som han v<strong>är</strong>mde i mikron, sedan sjönk han<br />
ner i soffan framför TV:n och d<strong>är</strong> satt han med tom blick tills han somnade. Hela tiden<br />
funderade han på vad hans <strong>hemlighet</strong> kunde vara. Han kom inte på något nytt.<br />
Nästa dag var han fast besluten att koppla bort sina tankar och försöka reparera lite av den<br />
skada han vållat sig själv igår eftersom han inte jobbat ett dugg. Han var på jobbet en timme<br />
tidigare än vanligt och han kastade sig ner på kontorsstolen så att han studsade upp en bit och<br />
nästan ramlade ner på golvet. Han slog igång datorn och petade ivrigt på tangentbordet i hopp<br />
om att det skulle gå snabbare.<br />
148
Change language