Vad är din hemlighet? - HansOlsson.net

suttit still så länge och hon försvann genast iväg till lekplatsen som fanns på innergården till
deras lägenhetskomplex.
”Var försiktig nu och håll dig så jag och pappa kan se dig från fönstret”, ropade Marie
oroligt efter henne. Mikael tyckte på ett sätt det var bra att hans sambo var så ängslig, det
fanns mycket bus där ute, men samtidigt önskade han att hon kunde slappna av ibland. Deras
innergård var så säker den kunde bli. Helt avspärrad från resten av världen eftersom man var
tvungen att ta sig ut till den via husen, det fanns inga öppna passager ut dit. Perfekt för
barnfamiljer och det var en av anledningarna till att de valt att bo här.
Den kvällen somnade de tidigt. Det tog mer på krafterna att resa än någon av dem var
vana vid. Mikael som skulle upp tidigt och jobba sov oroligt. Han drömde konstiga drömmar
om indianer som dansade runt en grön eld och någon som spelade trummor i utkanten. När
han vaknade kände han sig tung i huvudet och inte det minsta utvilad.
Han klädde på sig och plockade ihop sina saker. När han skulle öppna ytterdörren hejdade
han sig. Han hade glömt kulan igen. Den hade han glömt bort igår, trots att han omsorgsfullt
lagt ner den i en låda med tomma konservburkar som de skulle ta med och återvinna. Han
kunde inte förklara varför, men han ville fortfarande hålla sin upptäckt hemlig för sin familj.
Om det skulle visa sig vara något värdefullt skulle det bli en mycket rolig överraskning för
dem alla. Han gick tillbaka in i köket och hämtade kulan från en låda. Den var fortfarande
invirad i trasan. Sedan gick han sömndrucket ut till bilen och åkte iväg mot jobbet.
Den här måndagen skulle han gå som civilklädd väktare och spana efter snattare i ett flertal
affärer. Det var oftast ganska händelselöst, men ibland hände det att han råkade på en snattare.
Det var det som gjorde jobbet intressant. Jakten. En gång hade han sett en kvinna i en
mataffär gå och hämta flera stockar snus ur kylen nära kassan och sedan försvinna in i butiken
igen. När hon sedan skulle betala för sina varor hade hon inga stockar snus i korgen. Mikael
grep henne diskret när hon hade passerat kassorna. Hon hade tejpat fast fyra stockar snus runt
benen. Mycket snillrikt, men med lite tur och en del skicklighet hade Mikael kunnat ta henne.
Det var lite av en gråzon att arbeta på det sättet, men å andra sidan var han rutinerad.
Magkänslan hade oftast rätt när det var en snattare i farten.
Men nu kände han sig ofokuserad och dimmig i huvudet. Idag skulle han knappast kunna
avslöja en snattare ens om de så stal mitt framför nästan på honom. Nåväl, det var som det
var. Ibland hade man sådana här dagar. Fast det störde honom att han inte helt kunde släppa
tankarna på indianen och kulan. Kulan tänkte han gå och lämna in hos urmakaren, men
63