You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
Dessutom hade han hört talats om m<strong>är</strong>kliga händelser i andra länder. Inget han fäst större vikt<br />
vid då det inte angick honom, men det var alltid bra att hålla sig uppdaterad och han hade gott<br />
om kontakter.<br />
”Kan du berätta något mer om den h<strong>är</strong> mannen?” Han var fortfarande inte helt övertygad<br />
och skulle helst vilja ha något mer att gå på innan han sålde en pistol till svensken.<br />
”Jag tror han kallas ’Verktyget’. Jag hörde nam<strong>net</strong> n<strong>är</strong> jag gömde mig i Kristiania i<br />
Danmark. Jag hade aldrig tagit droger innan det h<strong>är</strong> hände, men under min flykt verkade det<br />
som en bra idé. Så jag gömde mig d<strong>är</strong> en vecka. D<strong>är</strong> träffade jag en sliten karl med rastaflätor.<br />
Det stank urin om honom och han saknade alla framtänder, men han erbjöd mig i alla fall<br />
husrum och hasch. Det var tredje kvällen jag var d<strong>är</strong> och vi hade rökt på ganska ordentligt n<strong>är</strong><br />
jag berättade om mannen med de röda ögonen. Kaj, som han hette, lutade sig mot mig med<br />
sin kväljande odör omkring sig och viskade att han hört talas om en sådan man. Att han var en<br />
prisjägare som aldrig åkt fast. Att han var ett med skuggorna och d<strong>är</strong>för var det få som visste<br />
att han ens existerade. Om min situation inte sett ut som den gjorde skulle jag aldrig trott på<br />
mannen. Jag skulle ha avf<strong>är</strong>dat det som svammel från en knarkare. Men för mig var mannen<br />
med de röda ögonen högst verklig, så jag trodde honom. Det var Kaj som berättade att<br />
mannen med de röda ögonen kallades för ’Verktyget’. Jag frågade varför, det var ju inget<br />
direkt vanligt namn, men han svarade bara undvikande. Antingen visste han inte eller också<br />
ville han inte berätta. Men jag lyckades få ur honom att han kanske kallades ’Verktyget’ för<br />
att han använde vanliga verktyg n<strong>är</strong> han dödade folk. Eller för att han var anställd av någon.<br />
Att han var någons verktyg. Jag vet faktiskt inte. Dagen efter ville min rumskamrat inte prata<br />
om det. Han sa att han måste yrat i sitt rus. Han dog på kvällen av en överdos amfetamin.<br />
Jag stannade ytterligare ett par dagar för att nyktra till och sedan begav jag mig av igen.<br />
Då hade jag börjat känna mig bevakad igen och jag var rädd, mycket räddare än jag varit<br />
tidigare.”<br />
Anxon såg på svensken med en genomträngande blick. Han visste inte om han talade<br />
sanning eller inte, men det spelade hur som helst ingen roll. Han hade faktiskt hört talats om<br />
Verktyget. Från en av hans langares leverantörer som hört det av ytterligare någon. Det var en<br />
lång kedja av människor d<strong>är</strong> ord lätt kunde förvanskas och bli något de inte var från början.<br />
Men han visste också att det var dumt att helt avf<strong>är</strong>da sådana rykten. Ibland hade de faktiskt<br />
ett korn av sanning i sig. Han ville hur som helst bli av med svensken. Han hade inte längre<br />
tid att sitta h<strong>är</strong> och lyssna på hans berättelse. Om svensken dessutom var på flykt från något<br />
skulle kanske polisen vara intresserad av honom. Således ville Anxon inte att svensken skulle<br />
142
Change language