You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
Vänta, jag ska inte berätta mycket mer om Elin. Jag <strong>är</strong> rädd att hon kommer tycka illa om<br />
att någon annan läser om henne. Du förstår om du har en kvinna som hon. Du undrar säkert<br />
hur jag hamnade h<strong>är</strong>? Det kan jag berätta om, inga problem.<br />
Jag vet knappt var det började, men jag ville ge Elin allt jag kunde. Mest av allt min tid,<br />
men ibland krävs det av naturliga skäl mer. Tiden var ju inga problem eftersom jag tjänade så<br />
mycket på genvägar eller andra taktiska beslut. Men hur gör man med presenter? Det var h<strong>är</strong><br />
jag föll så att säga.<br />
Elin skulle fylla år i början av sommaren och jag kunde för mitt liv inte komma på vad jag<br />
skulle köpa. Jag gick omkring på stan och kollade i skyltfönster, frustrerad över att jag inte<br />
kunde komma på den optimala presenten. Det <strong>är</strong> ju det jag gör, det som jag <strong>är</strong> bäst på. Men nu<br />
gick det inte. Jag gick planlöst omkring och tittade på kläder, skor eller annat som hon skulle<br />
se bra ut i. N<strong>är</strong> jag hittade en klänning som fick det att vattnas i munnen på mig, då jag<br />
föreställde mig hennes kurviga kropp i den, så insåg jag att jag inte hade tillräckligt med<br />
pengar. <strong>Vad</strong> gör man? Man snattar såklart. Den gången gick det bra, ingen m<strong>är</strong>kte något. Jag<br />
var ute ur aff<strong>är</strong>en med klänningen på sjutton sekunder. Optimalt.<br />
Jag hade snattat förut, det var inte det som var problemet. Men då hade jag alltid sett mig<br />
om i förväg, funderat på flyktvägar, letat efter civila väktare. Du kommer ihåg att jag pratade<br />
om att målet ibland <strong>är</strong> viktigast? Bingo. Men det h<strong>är</strong> var impulsivt. Och framförallt snabbt.<br />
Det eskalerade självklart. Efter ett par månader tog jag vad jag ville ha och gick ut genom<br />
dörrarna utan att så mycket som ens fundera på konsekvenserna. Optimalt. Till dess att en<br />
klädaff<strong>är</strong> faktiskt började sakna kläder. Det var en av de dolda parametrarna jag inte tänkt på.<br />
Fråga mig inte varför. Jag trodde nog att de hade kläder så att det räckte. Ja ja, efterklok kan<br />
man vara. Du sitter ju h<strong>är</strong> du med, så du tänker säkert i samma banor.<br />
Hur som helst så missade jag en kvinnlig väktare en dag. Hon grep tag i mig och undrade<br />
vad jag höll på med. Eftersom jag på sätt och vis väntat på en sådan h<strong>är</strong> situation så var jag<br />
inte helt förvånad. Man måste ju optimera flykter också. Jag knuffade till henne så att hon<br />
ramlade omkull, släppte kläderna jag höll i och började springa. Så långt var allt bra.<br />
Problemet var bara att en polispatrull befann sig utanför aff<strong>är</strong>en just som jag sprang ut. Då<br />
blev jag faktiskt ställd, det <strong>är</strong> inte ofta längre, men nu hände det alltså. Eftersom den kvinnliga<br />
väktaren kommit ut på gatan och poliserna hade sett mig så hade jag inte mycket val. Jag<br />
analyserade situationen som jag brukade göra efter min optimeringsmall och sedan började<br />
jag slåss. Jag fick in ett bra slag på polisen till vänster innan väktaren kastade sig runt benen<br />
på mig. Inte optimalt.<br />
130
Change language