You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
ögonen. Och vem <strong>är</strong> sjuk nog att göra något sådant? Det var så obehagligt att vi slog igen<br />
laptopen utan att ens ägna politikern en tanke. Det var först senare som vi kom på att vi inte<br />
ens sparat filmen vi hade.<br />
Den kvällen gjorde vi inte mer. Ingen av oss ville erkänna det men vi var båda rädda för<br />
den d<strong>är</strong> mannen med de röda ögonen. Så jag åkte hem och gick och lade mig och n<strong>är</strong> jag<br />
lämnade min kompis lägenhet så såg jag honom aldrig mer sedan.”<br />
”<strong>Vad</strong> hände med honom?”<br />
”Jag kommer till det. Ärligt talat vet jag inte vad som hände. Jag gick tillbaka till mitt<br />
vanliga arbete igen, men något var annorlunda. Dagarna flöt på, men något kändes konstigt.<br />
Jag började känna mig bevakad. N<strong>är</strong> jag cyklade till och från jobbet så kändes det som någon<br />
studerade mig och det gjorde mig kallsvettig. I periferin tyckte jag mig se någon stå och<br />
trycka vid hörnen. Jag såg aldrig någon förstås, men jag visste att det var någon d<strong>är</strong>.<br />
Jag började ta omvägar till och från jobbet men det hjälpte inte. Det kändes fortfarande som<br />
någon iakttog mig och det var jävligt obehagligt. Det pågick två veckor tror jag och jag<br />
började bli mer och mer påverkad av det hela. Jag försökte avf<strong>är</strong>da det som paranoia, men det<br />
hjälpte inte heller och det började m<strong>är</strong>kas på mitt jobb. Jag blev inkallad till chefen för ett<br />
långt samtal. Om att jag inte presterade det jag skulle och om jag inte sk<strong>är</strong>pte mig jävligt fort<br />
skulle jag få sparken. Det var såklart inget roligt samtal, men vad gör man n<strong>är</strong> det känns som<br />
att ens liv blir granskat under ett mikroskop? Det blev hur som helst helg, men jag var mest<br />
rädd. Jag har inte varit rädd för något sedan jag var en liten unge, och då var det för vatten.<br />
Jag var rädd för det som kunde finnas i sjöar, i havet. Sådant jag inte kunde se, men det gick<br />
naturligtvis över n<strong>är</strong> jag blev vuxen och jag förstod att det var en irrationell känsla. Det enda<br />
som finns i vatten <strong>är</strong> fiskar och sådant.”<br />
Svensken stannade upp och trummade nervöst med fingertopparna mot bordskanten innan<br />
han fortsatte.<br />
”Hur som helst så var jag rädd nu. Jag låste in mig så fort jag kom hem på fredagen och<br />
satte mig framför TV:n med en stor whisky.<br />
N<strong>är</strong> jag börjat bli lullig försökte jag få tag i journalisten för att höra om han också börjat<br />
känna sig iakttagen. Men jag fick aldrig något svar. Jag försökte nå honom både hemma och<br />
på hans mobil. Jag gav upp efter en halvtimme. Det fanns ingen som svarade.<br />
Det var då jag hörde något utanför dörren. Ett skrapande klickande ljud. Någon försökte<br />
låsa upp min jävla dörr. Till en början var jag lugn, jag har tre lås på dörren. Hade tre lås på<br />
dörren”, rättade han sig.<br />
139
Change language