Vad är din hemlighet? - HansOlsson.net

funderade på om det var någon privatdeckare som börjat snoka. Men när han nu studerade den
nervöse mannen blev han bara förbryllad.
”Du vill alltså ha en pistol?”
Svensken nickade nervöst.
”Varför tror du att jag har en pistol? Jag har en pub här som du kan se”, Anxon svepte
med armen över den lilla rökiga lokalen. Han litade inte på svensken. Ärligt talat litade inte
Anxon på många människor. Speciellt inte svensken. Det kunde lika gärna vara en polis av
något slag som var här för att infiltrera hans verksamhet. Hur dumt det än verkade. Svensken
med sin bleka hy var malplacerad här så fort han kom över den spanska gränsen, men man
visste ju aldrig. Det var omöjligt att muta alla polismän, så det här kanske var en av de ärliga?
”Jag… Jag frågade folk och de sa att jag skulle gå hit.” Svensken slickade sig nervöst om
läpparna och slog sedan ner blicken i bordet.
”Vad skulle du göra med en pistol då?”
”Försvara mig”, mumlade han.
Anxon lutade sig bakåt och suckade. Han undrade om svensken var efterbliven, men av
någon anledning var han också nyfiken på honom. Situationen var så bisarr att han åtminstone
skulle ge svensken en chans att förklara sig. Men han borde skynda sig på innan Anxon
tappade tålamodet.
”Jaha, för att försvara dig. Tror du att jag är dum?”
Svensken höjde förvånat blicken som nu var stadig.
”Nej, jag vill bara köpa en pistol för att försvara mig”, sa han lugnt.
”Då är det bäst att du förklarar dig, innan jag låter kasta ut dig. För det första har jag inga
pistoler till salu.” Detta var en ren lögn men Anxon visste att sätta sin egen säkerhet främst.
Om det skulle visa sig vara en snut eller en deckare så skulle han inte avslöja sig så enkelt.
”För det andra vill jag veta exakt varför jag, om jag nu hade några vapen, vilket jag nu
alltså inte har, skulle sälja en pistol till dig.”
Svensken betraktade Anxons plufsiga ansikte med de insjunkna ögonen och det svarta
håret som klibbade i pannan på honom.
Han harklade sig innan han började.
”Låt mig börja från början. Jag jobbar, eller jobbade rättare sagt, som konsult i Sverige.
Skriver mjukvaruprogram åt olika företag. En dag för fem år sedan ringde en gammal kompis
upp och frågade om jag kunde göra honom en tjänst. Eftersom jag är programmerare ville han
att jag skulle skriva ett litet program som kunde fjärrstyra webbkameror. Jag ville naturligtvis
136