You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
”Han hade lyckats installera programmet hemma hos en kommunpolitiker och denne hade<br />
faktiskt en webbkamera som alltid gick igång så fort politikern satte på datorn. Han var<br />
förmodligen inte ens medveten om att han hade en webbkamera, du vet hur tekniken <strong>är</strong> idag,<br />
det går för fort för att man ska kunna hinna med att l<strong>är</strong>a sig allt.<br />
Hur som helst så hade min vän journalisten kommit på att den h<strong>är</strong> politikern köpte droger<br />
för att klara av sin vardag. Så n<strong>är</strong> vi körde igång programmet såg vi allt som webbkameran<br />
spelade in. Den visade ett litet arbetsrum hemma hos politikern och han hade precis besök av<br />
en stor jäkla kille med skinnjacka. De småpratade lite innan de bytte varor. Politikern fick en<br />
liten påse och den stora killen fick pengar. Vi såg aldrig vad det egentligen var i påsen men<br />
det spelade ingen roll. Min vän journalisten var eld och lågor nu eftersom han hade bevis för<br />
att den h<strong>är</strong> politikern sysslade med skumraskaff<strong>är</strong>er. Jag var också uppspelt nu för det h<strong>är</strong> var<br />
verkligen riktiga grejor som hände rakt framför ögonen på oss. Att avslöja en politiker fick<br />
det att vattnas i munnen på oss båda och vi hällde snabbt upp varsin whisky som vi skålade<br />
med, glada över att han lyckats övertala mig att skriva det d<strong>är</strong> jävla programmet. Vi satt d<strong>är</strong><br />
och drack och pratade skit säkert en timme n<strong>är</strong> jag av en slump råkade kasta en blick på<br />
datorn igen. Webbkameran var fortfarande igång hemma hos politikern och rummet d<strong>är</strong><br />
datorn stod var tomt. Politikern hade inte varit d<strong>är</strong> sedan de hade genomfört sin aff<strong>är</strong>. Eller<br />
rättare sagt, rummet borde ha varit tomt. Istället fick vi se en m<strong>är</strong>klig person som stod still<br />
mitt i rummet. Det såg ut som han lyssnade efter något. Han var lång och smal och just då<br />
kunde vi inte se ansiktet på honom eftersom webbkameran filmade för långt ner. Men sedan<br />
hände något, det såg ut som personen i rummet hörde något, från datorn. Och det var då det<br />
började. Mannen böjde sig ner och tittade rakt in i webbkameran och den bilden brände sig<br />
fast på mina ögon för alltid.”<br />
Svensken tystnade plötsligt och såg med ens mycket blek ut. Han svalde igen och drack<br />
sedan upp resten av ölen och ställde slamrande ner glaset på bordet.<br />
Anxon höjde nyfiket på ögonbrynen. ”Fortsätt”, sa han bara.<br />
Det tog svensken nästan en minut att samla sig och han drog handen genom sitt flottiga<br />
hår flera gånger innan han slutligen lyckades ta sig samman.<br />
”Vi såg aldrig riktigt hur han såg ut. Det <strong>är</strong> sant. Det enda vi såg var hans ögon. Det var de<br />
ondaste ögon jag någonsin sett. De lyste av ondska och för en kort sekund såg det ut som han<br />
tittade på mig och min kompis genom webbkameran. Jag vet att det inte <strong>är</strong> tekniskt möjligt<br />
men jag <strong>är</strong> fortfarande osäker på om han såg oss eller inte. Men det var inte allt. Hans ögon<br />
var rödstrimmiga, som om det var dagen efter v<strong>är</strong>ldens brakfest. Men de två strimmorna var<br />
parallella och gick vågrätt genom båda ögonen på honom. Jag tror den jäveln skurit sig själv i<br />
138
Change language