You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
Mikael väntade fem minuter, sedan klädde han på sig och lämnade lägenheten. Han var<br />
mycket noga med att låsa dörren. Han hade bara en tanke i huvudet: Viktor. Allting hade<br />
startat med den d<strong>är</strong> förbannade kulan. Om han skulle kunna förstå varför han höll på att bli<br />
vansinnig behövde han veta mer om kulan. Om det inte var något s<strong>är</strong>skilt med den så…<br />
kanske han skulle behöva söka hjälp. Hellre det än att möta Sofias rädda ögon. Han slog bort<br />
tankarna. Viktor först, sedan fick han se.<br />
Klockan 08:14 var han utanför urmakarens aff<strong>är</strong> och bultade på dörren. Gatan utanför låg öde<br />
sån<strong>är</strong> som på två trötta män med portfölj som skyndade åt varsitt håll. Han tittade på skylten<br />
som hängde ovanför dörren. Viktor öppnade inte förrän 09:00. Förbannat. Frustrerad sparkade<br />
han till lite grus som rasslande for iväg över gatstenarna. Men det fanns inget att göra. Han<br />
var tvungen att vänta.<br />
Han stod och stirrade växelvis mellan sitt armbandsur och in genom skyltfönstret. Exakt<br />
klockan 08:43 såg han hur en lampa tändes någonstans långt inne i aff<strong>är</strong>en. Han började<br />
genast bulta på dörren vilket fick flera förbipasserande människor att förvånat höja blicken.<br />
Men han brydde sig inte om dem. Allt han ville var att prata med Viktor. Det tog tio minuter<br />
innan urmakaren till slut kom utsläntrande bakom disken. Han såg förbannad ut och han gick<br />
med långa tunga steg mot dörren. N<strong>är</strong> han såg att det var Mikael d<strong>är</strong> utanför stannade han<br />
förvånat upp och den ilskna blicken mattades av något.<br />
”<strong>Vad</strong> gör du h<strong>är</strong> så h<strong>är</strong> tidigt?” frågade han barskt n<strong>är</strong> han öppnade dörren.<br />
”Vi måste prata om kulan”, sa Mikael häftigt och trängde sig in i aff<strong>är</strong>en. ”Vi måste prata<br />
om den förbannade kulan.”<br />
”Ja ja, lugna ner dig. <strong>Vad</strong> har hänt?”<br />
”<strong>Vad</strong> som har hänt? Ända sedan jag hittade den d<strong>är</strong> förbannade saken har mitt liv varit<br />
jävligt konstigt. Det måste vara den som <strong>är</strong> orsaken till det. Har du hunnit undersöka den?”<br />
Orden sprutade ur honom och Viktor gav honom en lång v<strong>är</strong>derande blick. Kanske var det en<br />
galning han hade att göra med ändå. Mikael såg blicken och tvingade sig att andas<br />
långsammare.<br />
”Okej, förlåt att jag… Det har hänt konstiga saker hemma och jag kan inte förstå vad det<br />
<strong>är</strong> som händer. Men jag måste veta vad du har hittat med kulan.”<br />
Urmakaren var tyst ett par sekunder som för att begrunda vad kunden hade sagt, men<br />
sedan sken han upp.<br />
”Ja ja, jag ska berätta. Det <strong>är</strong> verkligen konstigt.”<br />
78
Change language