You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
fick snart upp några bilder på Alfa32. Såg ut som vilken Stureplansbrat som helst. Ett<br />
blivande svin som utnyttjade sina pengar och sitt backslick för att få tonårsflickorna på fall.<br />
Motbjudande. Han sparade undan filen för framtida bruk.<br />
Nästa fil han öppnade tillhörde en politiker, Håkan Edenschöld. Det var en av de personer<br />
han följde regelbundet. Denne politiker skrev på sin fritid och i största <strong>hemlighet</strong>, sexnoveller<br />
med gayinnehåll under pseudonymen "Putalatrix". Munnen formade sig till ett hånleende. Det<br />
h<strong>är</strong> var definitivt sådan information som skulle sparas. Inte för att han hade något emot just<br />
den h<strong>är</strong> mannen, men man visste aldrig vad som kunde dyka upp och vilka idiotiska politiska<br />
förslag som han kunde stjälpa ur sig. Om Putalatrix identitet blev känd skulle det vara<br />
förkrossande för Edenschöld. Alldeles fantasiskt bra.<br />
Han lämnade politikern och hans skrivande n<strong>är</strong> två män i novellen möttes på herrtoan på<br />
en sunkig bar. Han behövde inte läsa det.<br />
Han drog på munnen i ett varggrin. Om FRA hade tillgång till hans program skulle de<br />
kräla runt hans fötter av lycka. Men nu var det inte så, utan han var istället den ensamma<br />
storebrodern. Han ensam satt inne med all v<strong>är</strong>defull information som någon någonsin skulle<br />
vilja ha. Om han någon gång bestämde sig för att ge dem en ledtråd om att hans program<br />
fanns så skulle de få suga av honom duktigt först. Han skulle dia guld från deras feta slappa<br />
bröst. De stoppades av lagen. Det gjorde inte han. Han var en gud d<strong>är</strong> de bara var nybörjare.<br />
Det var nästan poetiskt vackert. Och risken att han skulle åka fast var så gott som obefintlig.<br />
Kod 29 var mycket diskret. Det laddades ner n<strong>är</strong> folk tittade på en skämtbild som han lagt ut<br />
på nätet för flera månader sedan. Bilden föreställde en hund som grinade lyckligt n<strong>är</strong> den<br />
jagade en man på cykel. Sedan låg Kod 29 i deras datorer och grodde, likt en larv som växer<br />
till sig och blir en hungrig spyfluga som bara väntar på att få sätta tänderna i den digitala<br />
informationen.<br />
I'm so glad that you can't read my mind, sjöng Frank Spinath, ackompanjerad av de<br />
melankoliska tonerna från Martin Vorbrodt i bandet Seabound. Musiken strömmade ut från<br />
hans högtalare och fyllde honom med än mer välbehag. Han log om möjligt ännu större. Jag<br />
kan läsa era tankar. Han älskade det h<strong>är</strong>. Han var en spion i mitten av deras hem. De anade<br />
ingenting och för datorn hade de inga <strong>hemlighet</strong>er. Alltså hade de inga <strong>hemlighet</strong>er för<br />
honom. Han öppnade nästa loggfil och lutade sig fram mot sk<strong>är</strong>men. Det h<strong>är</strong> var intressant.<br />
En annan Stureplansprofil var på väg att skriva ett mail. Hackern visste detta eftersom han<br />
kunde se exakt vilka knappar och ikoner som denne hade interagerat med. Alltså visste han att<br />
han nu tittade på ett e-mail, redo att skickas iväg. Kod 29 lagrade allting. Mannen hette<br />
Thomas, var trettiofem år och på väg uppåt i v<strong>är</strong>lden. Hackern läste av resten av<br />
37
Change language