Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
komma. Han hade inte krafter till något mer. Till slut lade han sig ner på golvet och kröp ihop<br />
med filten virad runt överkroppen. D<strong>är</strong> låg han tills det första gryningsljuset äntligen började<br />
tränga in i sovrummet.<br />
N<strong>är</strong> klockan äntligen blev 07:00 ringde väckarklockan. Signalen var vidrig och den skar i<br />
Mikaels öron. Han hade inte kunnat sova en blund och huvudet pulserade i protest. Han hörde<br />
hur Sofia och Marie vaknade och hur de klev upp ur sängen. Tack och lov hade de somnat<br />
om. Han kravlade sig upp och gick ut ur sovrummet. Han var noggrann med att stänga dörren<br />
efter sig, det luktade spya, skräck och svett d<strong>är</strong> inne. De behövde inte se det. Han gick ut i<br />
köket och satte på kaffebryggaren istället. <strong>Vad</strong> som helst för att få bort tankarna på nattens<br />
händelser. Åtminstone tills han kunde skicka iväg sin familj. Marie måste till förskolan och<br />
Sofia till jobbet. Själv skulle han sjukanmäla sig, men han tänkte inte vara hemma. Han kunde<br />
inte vara hemma just nu, det var för obehagligt.<br />
N<strong>är</strong> hans båda flickor kom ut i köket hade han redan anlagt en så glad min han kunde.<br />
”God morgon, har ni sovit gott?” Han gav Sofia en vädjande blick. Snälla, spela med.<br />
Hon besvarade trotsigt hans blick, men gav sedan med sig. Det var bättre att prata om det<br />
någon annan gång.<br />
”Ja då, vi har sovit som stockar. Eller hur?” Hon puffade Marie i sidan. Marie tittade med<br />
stora ögon på sina föräldrar. Det var tydligt att hon försökte förstå spelets regler, men hon<br />
misslyckades. Istället suckade hon överdrivet och gick och satte sig vid köksbordet.<br />
”<strong>Vad</strong> drömde du om, pappa?”<br />
”Jag kommer inte ihåg”, ljög han. ”Men det var en läskig dröm, det kommer jag ihåg. Det<br />
vet du väl hur man glömmer drömmar så fort man vaknar? Fast känslan finns kvar.”<br />
”Ja, fast det måste ha varit en väldans läskig dröm du hade.”<br />
”Ja det var det nog. Men nu <strong>är</strong> det bra igen”, han gick fram och klappade henne på<br />
huvudet. Han undvek Sofias blick eftersom han visste att hon inte trodde ett ord av vad han<br />
sa. Han behövde inte se oron i hennes blick också. Han hade nog med sin egen.<br />
Det var den längsta frukosten Mikael någonsin hade genomlidit, men till slut hade alla<br />
ätit. Han väntade så tålmodigt han kunde på att de skulle göra sig i ordning och till slut kunde<br />
han fösa iväg dem. Han behövde vara själv. Marie var redan på väg nedför trapporna n<strong>är</strong><br />
Mikael äntligen höjde blicken och mötte Sofias blick.<br />
”Var inte orolig gumman. Vi pratar om det h<strong>är</strong> ikväll. Jag lovar.”<br />
Hon gav honom en lång blick, som om hon inte trodde honom, men sedan gav hon honom<br />
en snabb puss på munnen och försvann ut i trapphuset.<br />
77
Change language