You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
Indianen såg häpen ut, sedan tog han ett kraftigt tag med paddeln och sköt fram över vatt<strong>net</strong>.<br />
Och så försvann han i tomma intet.<br />
Mikael gapade, oförmögen att röra på sig. Till slut släppte förlamningen n<strong>är</strong> han kände att<br />
han behövde dra efter luft. Han kunde inte förstå vad som just hade hänt. Egentligen skulle<br />
han ha avf<strong>är</strong>dat allting som en hallucination om det inte varit för ringarna på vatt<strong>net</strong>. Han såg<br />
tydligt hur de spred sig över vattenpölen och försvann n<strong>är</strong> de slog i jordväggarna till den<br />
mikroskopiska sjön. Han stod still en lång stund medan tankarna virvlade runt i huvudet på<br />
honom. Sedan vände han sig om och gick raka vägen hem. En lätt känsla av illamående<br />
började få grepp om honom.<br />
De skulle åka hem idag eftersom det var söndag. N<strong>är</strong> Mikael kom tillbaka till huset hade<br />
Sofia vaknat. Han var retlig och fåordig ända tills de började packa ihop för att åka hem till<br />
Stockholm. Först n<strong>är</strong> de satt i bilen på väg hem kunde han börja se rationellt på händelsen.<br />
Han var helt klart överarbetad och uppstressad. Jobbet i Stockholm var vidrigt ibland och nu<br />
måste det ha satt sig i hans medvetande. Dessutom hade han inte sovit mycket under natten<br />
och den d<strong>är</strong> kulan måste ha väckt någon gammal fantasi till liv som han haft som pojke.<br />
Kvällen innan hade han känt sig barnsligt förtjust och uppspelt. Alltså måste han omedvetet<br />
ha associerat allt med något barndomsminne. Han hade som alla barn lekt indianer och vita<br />
d<strong>är</strong> de sprungit runt och skjutit ner indianerna med plastpistoler. Dessutom, kom han ihåg nu,<br />
hade han sett en dålig westernfilm för bara ett par månader sedan. Min<strong>net</strong> måste ha väckts till<br />
liv i hans undermedvetna och spelat honom ett spratt. Det enda problemet var att han sett<br />
allting så detaljrikt. Den grova kanoten. Fjädrarna på indianens huvud. Det var inga<br />
f<strong>är</strong>ggranna fjädrar som man ser på film. Istället var det fjädrar från vanliga fåglar som fanns<br />
h<strong>är</strong> i skogen. Han visste att han sett åtminstone en fjäder från en skata och kanske någon<br />
mindre från en sädes<strong>är</strong>la.<br />
”För fan…” muttrade han för sig själv och försökte tvinga bort tankarna.<br />
”<strong>Vad</strong> sa du?” undrade Sofia nyfiket som satt bredvid honom i bilen. Hon kände av hans<br />
dåliga humör och ville förmodligen bara hjälpa till. Men hon kunde inte hjälpa honom nu. Det<br />
h<strong>är</strong> var något han själv var tvungen att ta itu med. Han tänkte inte under några som helst<br />
omständigheter få ett nervöst sammanbrott. Eller bli en av de d<strong>är</strong> jäkla idioterna som gick och<br />
pratade med sig själva i tunnelbanan.<br />
Men n<strong>är</strong> han nu satt i bilen och lade mil efter mil mellan sig själv och stugan började<br />
allting kännas bättre. En timme senare hade han glömt bort händelsen. Han hade noga sorterat<br />
bort den från sitt medvetande som en fånig grej orsakad av hans trötthet. De kom hem skapligt<br />
på eftermiddagen och hjälptes alla åt att packa ur bilen. Marie var full av energi efter att ha<br />
62
Change language