Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
N<strong>är</strong> han kom hem kröp han genast ner i sängen och somnade. Han vägrade tro på att han<br />
var galen. Det måste ha varit dålig thaimat i kombination med spänningarna han hade i<br />
kroppen över deras banklån. Ett par timmars sömn och han skulle vara som ny.<br />
N<strong>är</strong> han vaknade nästa gång visste han knappt var han var. Sofia stod böjd över honom<br />
med en orolig rynka i pannan.<br />
”Hej, hur <strong>är</strong> det? Är du sjuk?”<br />
”Nej då, mådde lite illa på jobbet bara”, sa han utan trov<strong>är</strong>dighet i rösten.<br />
Sofia gav honom en öm blick och strök honom över håret.<br />
”Dumsnut”, sa hon. ”Nu <strong>är</strong> det du som tar det lugnt så ska jag laga mat åt dig. Sedan<br />
kommer det kännas mycket bättre.”<br />
Mikael kände sig som en liten pojke som blev omhändertagen av sin mamma, men han<br />
orkade varken protestera eller ta sig ur sängen för att hjälpa till. Han nickade bara till svar och<br />
pressade fram ett svagt leende. Han låg i sängen och stirrade upp i taket i väntan på att<br />
krafterna skulle återvända. N<strong>är</strong> doften av stekt lök spred sig i lägenheten lossnade äntligen<br />
hans förlamning och han lyckades kravla sig upp ur sängen och klä på sig.<br />
Han gick ut i vardagsrummet d<strong>är</strong> Marie satt i soffan och lekte med en docka. Han sjönk<br />
ner i fåtöljen bredvid.<br />
”Hej pappa”, sa hon och tittade upp n<strong>är</strong> han kom.<br />
”Hej gumman, hur <strong>är</strong> det med dig? Har du haft det bra idag?”<br />
”Mamma sa att du var sjuk.”<br />
”Nej då. Jag mådde lite illa på jobbet bara. Det <strong>är</strong> inget allvarligt.”<br />
”Okej”, sa hon och återgick till att pilla med dockan.<br />
Mikael tyckte det såg ut som om hon hade något att berätta, men han kunde inte samla<br />
tillräckligt med styrka för att fråga henne. Istället blundade han och lyssnade med ett halvt öra<br />
på TV:n som sände något barnprogram han inte kände igen. En galen professor hade byggt en<br />
maskin som gjorde alla vuxna i hela v<strong>är</strong>lden till viljelösa robotar och barnen hade fullt sjå<br />
med att hitta på upptåg med sina nya leksaker samtidigt som de försökte lösa mysteriet.<br />
Vem kan lösa mitt mysterium? Kan en psykolog hjälpa mig? Eller flaskan?<br />
Att ta sig en sup kändes faktiskt inte alls dumt. Det kanske skulle lätta på spänningarna<br />
något. Hellre det än att gå till en tokdoktor. Det var inte alls han stil och han skulle skämmas<br />
om hans kollegor fick reda på det. Kolla, d<strong>är</strong> <strong>är</strong> han som inte pallar trycket! Han suckade så<br />
djupt att Marie vände på huvudet och stirrade på honom. Han besvarade blicken med en<br />
spelad min av ilska och n<strong>är</strong> flickan började skratta kunde han inte heller hålla sig. De<br />
skrattade ikapp åt ingenting alls en lång stund. Mikael sträckte sig över armstödet och lyfte<br />
73
Change language