Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
I början handlade det bara om att hitta de snabbaste vägarna från punkt A till punkt B. Jag<br />
räknade till och med på vägarna efter Dijkstras billigaste-väg-princip mellan två noder i en<br />
riktad graf. Dessv<strong>är</strong>re var algoritmen inte till någon nytta för mig. Dijkstra tog nämligen ingen<br />
hänsyn till vare sig kurvtagning, vägunderlag eller väder. En något kortare väg genom ett<br />
skogsparti kunde få förödande konsekvenser n<strong>är</strong> rötter och jävelskap slängde cykeln hit och<br />
dit så att man förlorade tid.<br />
Jag kommer ihåg ett bra exempel på just det h<strong>är</strong>. Det var tidigt i mars och av någon<br />
anledning läste vi en kurs på Pollacks då. Du vet d<strong>är</strong> filmen Repmånad delvis <strong>är</strong> inspelad? Det<br />
ligger en bra bit från Ekonomikum d<strong>är</strong> jag vanligtvis håller till. Jag bodde då i Flogsta, hus<br />
tolv på sjätte våningen. Jag brukade i lugn och ro sitta och äta frukost medan jag blickade ner<br />
på de studenter som tyckte sig behöva mer tid för att ta sig till skolan än jag. Eftersom det var<br />
tidigt på året var det kallt och efter natten låg det en tunn ishinna över vägarna. Det var ett halt<br />
helvete och jag såg flera som körde omkull i backen på väg mot Ekeby. Från d<strong>är</strong> jag satt och<br />
såg ut över skådespelet kunde jag med lätthet memorera var isfläckarna var och på så sätt<br />
undvika dem själv.<br />
Jag gav mig iväg två minuter i åtta. Då var det gott om tid att hinna till förläsningen som<br />
började kvart över. Dessv<strong>är</strong>re var väglaget inte så bra som jag trodde och det var inte bara den<br />
lilla backen som var hal som såpa. N<strong>är</strong> jag äntligen kom upp till BMC var klockan tolv<br />
minuter över åtta. I vanliga fall har jag inga problem med att komma insläntrande lite senare,<br />
men nu var det ju så att jag skulle optimera tiden. Således var jag tvungen att dra en chansning<br />
för att spara sekunder och hinna i tid.<br />
Strax innan Pollacks lokaler finns ett öppet fält d<strong>är</strong> får brukar gå och beta, men nu var det<br />
ju tidigt på året så inga stängsel fanns uppsatta. Det var uppenbart, en rak linje tv<strong>är</strong>s över<br />
fältet var mycket n<strong>är</strong>mre än cykelvägen runt omkring. Eftersom jag hade bråttom styrde jag<br />
elegant ut cykeln i terrängen. Det var lite tyngre att trampa, men det gick bra, jag skulle hinna.<br />
Jag seglade fram ett femtiotal meter på fältet med segerns sötma i munnen. Från ingenstans<br />
höjde sig en avloppstrumma framför mig. Utan att jag hann reagera så kraschade framhjulet in<br />
i betongen och jag gled liksom i slow-motion av sadeln och fick pungen klämd mot stången.<br />
Jag dråsade ihop i en hög på marken och försökte förstå vad som hänt egentligen. Då kom<br />
sm<strong>är</strong>tan. Om du någonsin fått ett slag på pungen så vet du vad jag pratar om. Den förlamande<br />
sm<strong>är</strong>tan som sprider sig i magen. Jag kunde knappt kvida så ont gjorde det. Efteråt såg jag att<br />
jag till och med klämt kuken mot stången så att den fått sig ett stort grönaktigt blåm<strong>är</strong>ke. Det<br />
tog två veckor innan det försvann.<br />
124
Change language