You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
och sedan gått och avlidit. Fast det lät osannolikt. Troligare var väl att någon unge hittat en fin<br />
glaskula någonstans och sedan lagt den i burken som i sin tur hade blivit begravd h<strong>är</strong>. Ett<br />
barnbarn till bonden kanske? Besviket stoppade han den lilla kulan i fickan på fleecetröjan n<strong>är</strong><br />
han insåg att det förmodligen inte var mer än så. Fast burken kulan legat i var ju onekligen<br />
annorlunda… Han fick undersöka den n<strong>är</strong>mare sedan. Nu måste han städa klart h<strong>är</strong> innan<br />
frugan kom hem och innan Marie fick upp ögonen för den h<strong>är</strong> rostiga dödsfällan i stenröset.<br />
Det tog honom nästan två timmar till att plocka upp allt skräp. Han häpnade över vilka<br />
saker som dolde sig i stenröset. Förutom de rostiga och trasiga föremål han hittat innan så<br />
hade han även hittat ett halvt bildäck, ett blad till en lie och ett antal kedjor. Dessutom fanns<br />
det en mängd saker som han inte visste vad det var. Bonden som startat den h<strong>är</strong> soptippen<br />
hade uppenbarligen använt den flitigt och under en lång tidsperiod.<br />
Han strök svetten ur pannan innan han började lasta upp allting på skottk<strong>är</strong>ran. Han skulle<br />
behöva gå en två-tre gånger för att få med sig allting. Med lite tur skulle han hinna få in allt i<br />
ladugården innan Sofia och Marie kom hem.<br />
Vägen tillbaka med skottk<strong>är</strong>ran var besv<strong>är</strong>ligare eftersom han nu inte kunde slänga med<br />
den hur som helst, men till slut hade han lyckats lirka ut den ur skogen. Det räckte med en tur<br />
till för att han skulle få med allt och snart hade han lagt allt skräp i ladugården. H<strong>är</strong> skulle det<br />
få vara ifred tills han kunde ta det till någon sopstation. Han ställde tillbaka skottk<strong>är</strong>ran i<br />
ladugården och gick sedan upp till huset. Han var genomsvettig och hungrig, men trots det<br />
kände han sig mycket nöjd. Gräset kunde gott vänta ett par timmar till.<br />
N<strong>är</strong> han kom in hängde han av sig ytterkläderna och krängde av sig stövlarna. Sedan gick<br />
han in i köket och satte på en kopp kaffe. N<strong>är</strong> han sjönk ner vid köksbordet vid fönstret, d<strong>är</strong><br />
han kunde blicka ut över sjön, så m<strong>är</strong>kte han hur trött han var. Det h<strong>är</strong> var något helt annat än<br />
att patrullera i varuhus hela dagarna. Den friska luften skulle göra hela familjen gott. Han<br />
kunde inte tänka sig ett bättre hus att köpa än det h<strong>är</strong>.<br />
Han satt d<strong>är</strong> och stirrade ut genom fönstret utan att tänka på någonting s<strong>är</strong>skilt ända tills<br />
han såg deras bil på andra sidan sjön. Han log för sig själv medan han räknade sekunderna till<br />
dess att han skulle få krama om sin familj igen.<br />
Mikael satt vid köksbordet och väntade på att Sofia skulle komma ner igen. Hon hade gått och<br />
stoppat om Marie. Den lilla flickan var helt slut efter att ha sprungit omkring och lekt på<br />
gräsmattan hela dagen. Hon älskade att vara på landet och det m<strong>är</strong>ktes tydligt. Hon hade med<br />
brinnande entusiasm berättat om det lilla samhället de varit och handlat i och hur olikt det var<br />
Stockholm. Mikael log för sig själv n<strong>är</strong> han tänkte på hur hennes ögon hade lyst n<strong>är</strong> hon<br />
55
Change language