Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
som hade hänt innan hon vaknade upp h<strong>är</strong>. Hon hade… jobbat. Sedan hade hon gått hem till<br />
lägenheten. Ja. Hon mindes hur lägenheten såg ut och hon tycktes med ens befinna sig d<strong>är</strong><br />
igen. De välbekanta minnena tröstade och v<strong>är</strong>mde henne inombords. Den slitna fåtöljen hon<br />
fått någon gång stod i ett hörn. De gulbleka tapeterna gav v<strong>är</strong>me åt lägenheten. TV:n visade<br />
ett program som hon inte visste vilket det var. Sängen var bäddad och kuddarna låg prydligt<br />
under täcket. Det stod någon i dörren till hennes lägenhet, inte mycket mer än en svart<br />
nedböjd silhuett. Den sa något till henne, men hon förstod inte orden. Minnena rasade<br />
plötsligt ihop som ett korthus och sedan var de borta.<br />
Vem var det vid dörren?<br />
Skepnaden hon sett för sitt inre var bekant på något sätt. Men vem var det? Hon blev<br />
kallsvettig n<strong>är</strong> insikten borrade sig in i hennes kropp.<br />
Det <strong>är</strong> på grund av skepnaden som jag <strong>är</strong> h<strong>är</strong>!<br />
Hade hon blivit våldtagen? Rånad? Misshandlad så att hon hade tappat min<strong>net</strong>? Hon visste<br />
inte. Tankarna virvlade runt i hennes huvud så att hon inte kunde få grepp om en enda.<br />
Desperat försökte hon resa på sig n<strong>är</strong> ångesten över ovissheten mullrade genom henne som ett<br />
åskväder. Hon kände sig illamående. Måste kräkas. Det var hennes enda tanke, allt annat<br />
suddades ut och försvann. Hon försökte stödja sig upp på armbågarna men något hindrade<br />
henne. Händerna ville inte lyda henne. Hon ansträngde sig hårdare för att få sina händer att<br />
göra som hj<strong>är</strong>nan sa åt dem.<br />
Upp och hoppa händerna. Ni måste göra som jag säger så jag kan resa på mig!<br />
Något var fruktansv<strong>är</strong>t fel. Hon lyckades lyfta upp huvudet så pass mycket att hon kunde<br />
se varför hennes händer och armar inte fungerade som de skulle.<br />
Skepnaden i dörren. Han tog mina händer.<br />
N<strong>är</strong> hon svepte med blicken över sin kropp blev hon stel av rädsla. Hon förlorade<br />
kontrollen över blåsan och hennes ögon tårades samtidigt som hon kissade på sig. Sedan skrek<br />
hon rakt ut medan hon slet i läderremmarna som höll fast henne vid britsen. Hon skrek och<br />
slet flera minuter innan orken tog slut. Innan livslusten tog slut.<br />
Jag kommer dö h<strong>är</strong>... Jag vill inte dö! Villintevillintevillinte!<br />
Då såg hon honom. Han tornade upp sig över henne som en bödel. Det skäggiga ansiktet<br />
blockerade lampan i taket vilket fick det att se ut som han hade en gloria runt huvudet. Det var<br />
ett vänligt ungt ansikte. Skägget såg malplacerat ut, som om en ung pojke glömt raka sig på<br />
två veckor.<br />
”Schh. Lugn nu, du <strong>är</strong> säker h<strong>är</strong>.”<br />
19
Change language