Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
Den lilla vätska han haft hemma hade inte räckt länge för att hjälpa hans uttorkade kropp.<br />
Bakfyllan han haft under lördagen blev v<strong>är</strong>re för varje minut som gick. Huvudet pulserade av<br />
sm<strong>är</strong>ta. Munnen var som strävt sandpapper. Han kände sig matt och seg i kroppen. Hans<br />
läppar var torra, uppsvällda och fnasiga och de sved konstant.<br />
Under söndagen hade han fått tag i ett paket mjölk till från kiosken på hör<strong>net</strong>. Han hade<br />
trott att det skulle räcka. Han ångrade bittert att han inte köpt ett till, bara ett till hade mildrat<br />
den förbannade huvudv<strong>är</strong>ken. En liter vätska. N<strong>är</strong> han var som v<strong>är</strong>st desperat hade han sneglat<br />
på toalettstolen. Han slog genast bort tanken. Inte bara för att det var vidrigt, han skulle<br />
förmodligen dö på ett par timmar om han drack det giftiga vatt<strong>net</strong>. Sven visste sina<br />
begränsningar, han var inte den smartaste människan på jorden. Det vägdes upp av hans<br />
muskelmassa och genomträngande blick. Det gick att skrämma sig fram om det behövdes.<br />
Men han tänkte inte dö av giftigt vatten. S<strong>är</strong>skilt inte vatten blandat med hans piss taget direkt<br />
från toalettstolen.<br />
Han tänkte skaffa sig något att dricka. Kosta vad det kosta ville. Han snubblade ut i hallen.<br />
Yrsel, fantastiskt. Han krängde mödosamt på sig jackan men ångrade sig n<strong>är</strong> han lade handen<br />
på dörrhandtaget. Han vände, gick in i sovrummet och plockade ur nattduksbordet fram ett<br />
knogj<strong>är</strong>n som han stoppade i fickan. Han skulle skaffa något att dricka till varje pris.<br />
Hjalmar tittade sig omkring. Stockholm hade, sedan nyheten om Vattendöden kom,<br />
förvandlats från hans hemstad som han trivdes i, till en mardröm. Gatorna liknade scener från<br />
ett krig. Han kom att tänka på upploppet som hänt i Göteborg 2001. Det låg välta bilar längs<br />
gatorna. Sopor spreds för vinden. Krossat glas överallt. Flera bilar var satta i brand och spred<br />
svart illaluktande rök mellan husen. Människorna blev alltmer desperata efter något att dricka.<br />
Det var inte enbart törst som hade drivit fram det h<strong>är</strong>. Hjalmar misstänkte att vissa inte insåg<br />
allvaret i att vara utan vatten och helt utnyttjade situationen till att förstöra staden. Idioter.<br />
Han skakade på huvudet för att skingra tankarna. Han var på väg till Willys som låg ett<br />
par kvarter från hans och Josefines lägenhet i Tumba. På vägen såg han hundratals andra<br />
människor som tvingats ut från sina hem på jakt efter något att dricka. Han var oändligt<br />
tacksam över att han köpt på sig flera liter juice på Statoil i lördags. Han och Josefine hade<br />
börjat ransonera. De skulle klara sig längre på det sättet, tills myndigheterna löste problemet.<br />
Tanken på att någon arbetade på ett botemedel mot viruset var knappt tröstande. Vem<br />
visste hur länge det skulle dröja innan man kunde dricka vatt<strong>net</strong> igen? Deras förråd skulle<br />
räcka en vecka till om de snålade. Efter det? Han visste inte. Han måste få tag på mer. Han<br />
hade förgäves försökt få reda på var den utlovade ransoneringen skulle ske. Statsministern<br />
113
Change language