Avaa tiedosto - Doria

MUSIKPEDAGOGIK OCH -DIDAKTIK
använda mig av samma tillvägagångssätt då jag undervisar Toshiya” (Suzuki,
1977).
Det är alltså dessa händelser som väcker Suzukis intresse för barns lärande.
Suzuki (1977) börjar nu noggrant observera och studera barn och deras medfödda
förmåga att så framgångsrikt lära sig sitt modersmål. Han kommer fram
till att alla barn lär sig i olika takt, men att de flesta till en början lär sig mycket
långsamt och endast gör små framsteg. Barn lär sig bäst det de lyssnar aktivt och
från detta utvecklas deras önskan att lära sig mera, anser han. Det är, enligt
Lipman (1998), således denna upptäckt som inspirerar Suzuki att grunda Talent
Education Research Institute (TEI) där han kan införliva sin syn på hur förmåga
och talang utvecklas. Suzukis inspiration bygger på hans tidigare upptäckt att
barn i alla delar i världen lär sig prata sitt modersmål med en exakt nyansering
gällande tonfall och egen accent genom nära kontakt med sina föräldrar. Han
förundrar sig över barns naturliga bildningsprocess. Suzuki anser nu att det är
varje barns rättighet att få undervisning i musik (Lipman, 1998).
Liksom modersmålet borde musiken utgöra en del av barnets miljö redan från
födseln, anser Suzuki (1977). Han kallar själv sin musikpedagogik för ”modersmålsmetoden”.
Det väsentliga är att skapa en lämplig miljö för barn inte bara
från sex- eller sjuårsåldern, utan från den dag de föds. Han anser vidare att vilket
barn som helst har möjlighet att utveckla mycket goda färdigheter i musik om
bara riktiga metoder används vid utbildningen. Barnen ska tidigt lyssna till
musik och från treårsåldern småningom efterlikna den på sitt instrument, violinen.
Suzuki anser det också vara viktigt att inte binda barnen vid noter, eller
belasta dem med hur musiken teoretiskt är uppbyggd, utan ha den hörda musiken
som rättesnöre. Detta är orsaken till att barn redan från början kan spela rent och
rytmiskt korrekt, då de helt instinktivt rättar sitt spel efter förebilden, menar han.
Föräldrarnas engagemang och deltagande i barnens lektioner är enligt Campbell
(1998) en av de många viktiga aspekterna i Suzukimetoden. Suzuki rekommenderar
att föräldrarna är närvarande under barnens lektioner, för att få veta
vad som fordras av barnen. Starr (1998) anser att Suzuki vill se föräldrarna som
förebilder för sina barn: i sitt tal, i sina förväntningar och i sin förtjusning över
inlärningsprocessen. Tack vare föräldrarnas entusiasm och glädje samt deras
ständigt uppriktiga uppmuntran och beröm över varje litet åstadkommet framsteg,
skapar föräldrarna den nödvändiga miljö som behövs för att barn ska utveckla
sin musikalitet.
Suzuki (1977) har inte som mål att göra barnen till professionella musiker. En av
Suzukiundervisningens principer går ut på att inte arbeta med speciellt utvalda
barn. Suzuki själv svarar så här på frågan om vad begåvning är: ”Det är ingenting
som finns vid födseln, utan den måste skapas. Begåvning är alltså inte en
medfödd gåva.” Suzuki (1977) beklagar att en hel del människor lever i den
föreställningen att de är födda utan begåvning, och att det inte finns något att
göra åt det. Då resignerar människan inför detta som hon anser vara sitt öde,
88