Avaa tiedosto - Doria

LÄRANDE OCH KUNSKAP
siker, nämligen E.B. Taylors kultursyn. I snäv betydelse begränsas kultur till
konstarterna (det estetiska kulturbegreppet) och har då vanligen en normgivande
innebörd. Vissa krav måste uppfyllas för att man ska tala om kultur och olika
kulturyttringar med olika värdesättningar. Värderingar som kan nämnas inom
kulturbegreppet är t.ex. masskultur eller populärkultur och kommersiell kultur
vilka kan beskrivas som "dålig" kultur medan barns eget skapande kan beskrivas
som "bra" kultur. Begreppet barnkultur kan i sin tur ha både en vid och en snäv
betydelse. Barnkultur kan omfatta vuxnas aktiviteter och produkter som direkt
vänder sig till barn, dvs. kultur för barn. Aktiviteter och produkter som växer
fram bland barnen själva utanför de vuxnas räckvidd beskrivs som kultur av
barn. I föreliggande studie är utgångspunkten kultur med barn där de vuxna och
barnen samspelar med varandra.
Det är viktigt att inse att rutinaktiviteter och barns kulturintegration och utveckling
är tätt sammanvävda, menar Sommer (1997). Grunden för tillägnande av
kultur utgörs nämligen av de rutiner i vardagen som barn deltar i. Rutinerna
bildar också den stabila basen för barns kompetensutveckling. Vardagslivets
upprepade aktiviteter är fullständigt invävda i den sociala samvaron och här kan
de vuxna ses som utvecklingsaktörer som förmedlar kunskap om samhället och
kultur till barn. Föräldrarna kan utgående från detta beskrivas som de första
viktiga huvudaktörerna i barns samhälls- och kulturintegrationsprocess. Då de
vuxnas roll lyfts fram på detta sätt, förtydligas både den personliga och den
samhälleliga betydelsen av omsorg, fostran och pedagogik. Om inte vardagsrutinernas
stora betydelse beaktas förloras blicken för "det stora i det lilla". Ingen
omsorg eller verksamhet som har med fostran att göra bör, enligt Sommer
(1997), betraktas lösryckt från sitt samhälleliga och kulturella sammanhang.
Enligt Lindahl (1996) måste en socialiserande och kulturberoende idé om utveckling
och lärande omfatta socialt samspel människor emellan och även innefatta
hur samspelet påverkas av den kulturram inom vilken människor agerar.
Småbarn påverkas av samspelet med andra människor och av sin miljö samtidigt
som de själva påverkar sin omgivning. Det här inverkar på barnets egen
individuella utveckling. Barns utveckling äger alltid rum i miljöer som är ”tillrättalagda”
av människor som lever i deras nära omvärld. Det är människor nära
barnet som speglar den kultur som förmedlar den sociala innebörd som barnen
blir en del av. Kulturförmedlingen till det uppväxande barnet sker genom de
idéer, föreställningar, symboler, värden och språk som är grundläggande och
traditionella i en viss kultur. Lindahl (1996) och Valsiner (1997) har liknande
utgångspunkter då de konstaterar att barnets miljö är föränderlig och omformas
oavbrutet. Som en naturlig del av miljön påverkar barnet självt omgivningen
men också förhållanden som står utanför barnets inflytande bidrar till att dess
omvärld förändras. I denna föränderliga miljö måste barnet reagera med handlingar
så att det når sitt mål.
Det är uppenbart att de livsåskådningar och kompetenser som människan skapar
är resultat av en kulturintegrerande process som bygger på meningskonstruktion
37