Avaa tiedosto - Doria

INLEDNING
Jørgensens (1982) åsikt är att synen på musikalitet är avgörande när det gäller
den formella musikundervisningen. Musikundervisningen i daghem är således
helt beroende av pedagogernas uppfattningar om och intresse för musik. Musikfostran
utgörs nämligen av ömsesidig påverkan i vilken både pedagoger och barn
deltar på sitt eget sätt och utifrån sina erfarenheter, anser Hongisto-Åberg m.fl.
(2001). Pascale (2000) uppmuntrar alla pedagoger att våga musicera med sin
barngrupp. Hon tycker att det är viktigt att inte låta professionella musiklärare ta
över och begränsa musicerandet till endast en lektion i veckan. Pascale ser det
betydelsefullt att ha ett levande klassrum, vilket innefattar daglig musikalisk
verksamhet. Hon vill sprida den starka positiva upplevelse som pedagoger kan få
erfara av musikaliska aktiviteter i klassrummet. Sång ger energi och kraft, och
den påverkar oss också både emotionellt, psykiskt och spirituellt, menar hon.
Alla pedagoger borde få möjlighet att uppleva och notera den glädje, iver, begeistring,
koncentration och det intresse som barnens ansikten utstrålar under
musikaktiviteterna i barngrupperna, menar Pascale (2000).
I daghem och skola är det vanligt att estetik ses som ett medel att utveckla mål
som ligger utanför de estetiska fälten, anser Pramling Samuelsson, Asplund
Carlsson, Olsson, Pramling & Wallerstedt (2008). Musiken används då för att
t.ex. utveckla barns språk, motorik, personlighet och sociala förmåga. Sandberg
(1996) lyfter fram att en hel del pedagoger anser att musikundervisningens
huvudsyfte är att stärka elevernas självförtroende och självkänsla genom positiva
gemensamma musikupplevelser. En del pedagoger anser också att musiken hjälper
till att befästa kunskaper i andra ämnen. Musikaktiviteter kan också stöda
den sociala samvaron, där eleverna kan utvecklas och på så vis komma i harmoni
med sig själva, menar han. Pramling Samuelsson m.fl. (2008) anser att
användning av musik som medel att utveckla andra förmågor står i strid med den
nya synen på barns lärande i musik. Den nya synen betonar pedagogens roll då
det gäller att utveckla barns kunnande inom och om musik.
Musikutövande i olika former anses således vara viktiga aktiviteter. I regeringens
konst- och konstnärspolitiska program, som antogs i slutet av år 2002,
sägs det i programmet ”Konst är möjligheter” att konsten borde utgöra en del av
landets innovationspolitik, jämsides med forskning och teknik, för att medlemmarna
i det finländska samhället ska kunna svara på framtida utmaningar. Programmet
utgår ifrån att konstnärlig kreativitet hör till människans starkaste och
värdefullaste färdigheter som berikar alla människor och samhället på olika sätt.
Det handlar om självförståelse och identitet, men också om ett kulturellt, socialt
och ekonomiskt kapital (Storlund, 2004).
Föreliggande studie grundar sig på synen att alla barn föds musikaliska. Redan
under fosterstadiet mottar barn musikaliska intryck, och de nyfödda barnen omges
av en värld fylld av ljud, sorl och musik. Ramfjord (2006) konstaterar att
barn förutom att de omges av en värld fylld av musik också har en hel musikalisk
värld inom sig. Denna värld där musikalisk förmåga och glädje råder kan i
ett tidigt skede tas till vara och stimuleras. Då små barn får positiva upplevelser
11