Avaa tiedosto - Doria

BARNS MUSIKALISKA UTVECKLING OCH LÄRANDE
Sundin poängterar också, att då barn tvingas spänna sin röstapparat för att tonläget
är för högt eller tonomfånget för stort för dem, finns det risk för fel inställning
av röstapparaten. Detta kan i sin tur leda till en negativ inställning till sång
överlag, menar han. Dessutom kan det leda till att de som inte klarar av att
sjunga tenderar att bli mindre intresserade av musik i allmänhet. Får de däremot
sjunga sånger som de klarar av, kan de successivt utveckla sitt röstomfång och
sin känsla för musik.
Liksom Sundin, konstaterar Björkstrand (2002), att barnrösten kan skadas om
barn tvingas sjunga utanför sitt tonomfång, eller alternativt sånger med alltför
stora och obekväma hopp i melodin. Barnrösten räcker helt enkelt inte till, menar
hon. En del barn sjunger aktivt med i alla fall, men med snävare tonomfång
så att det passar deras eget. Detta har, menar McAllister och Södersten (2007),
en negativ inverkan på barns gehörsträning och uppfattning av att sjunga ”rent”
och unisont. Då barn tvingas pressa sina röster, kan de också utveckla stämbandsknottror
med svullna, stela stämband som följd. Björkstrand (2002) rekommenderar
därför att barnvisorna, utifrån sin svårighetsgrad, används enligt kriterierna:
att sjungas av barn, med barn och för barn.
McAllister och Södersten (2007) konstaterar att barns stämband är mer utsatta
för överbelastning och har ett minskat skydd jämfört med vuxnas. Barn får därför
lättare svullnader på stämbanden i samband med röstansträngning. Svullnader
på stämbanden kan ses som en skyddsreaktion på överansträngning. Begreppet
röstansträngning innefattar enligt dessa forskare att tala och sjunga med
hög intensitet, att prata när man är förkyld och har ont i halsen eller att tala och
sjunga i ett ofördelaktigt röstläge. McAllister och Södersten (2007) anser att det
är väsentligt att pedagoger ökar sin medvetenhet om barns röstomfång i samband
med sång, för att undvika att barnen anstränger sina röster i ett för dem ofördelaktigt
röstläge.
3.2 Musikalisk kreativitet och improvisation
Begreppen kreera och kreativitet härstammar från det latinska begreppet "creare".
Svenska Akademins ordbok (2009) definierar ordet "kreera" som att kunna
"avsiktligt frambringa någonting bestående" och "kreativ", betyder enligt densamma,
att ha förmåga att få till stånd någonting eller att kreera. Vygotskij
(1995) definierar begreppet kreativitet som en mänsklig aktivitet som skapar
någonting nytt. Detta skapande kan vara ett ting i den yttre världen, eller en konstruktion
av intellektet eller känslan. Vygotskij lyfter således fram olika typer av
handlingar i en människas beteende. Den kan vara återskapande eller reproduktiv
och är då ofta intimt förknippad med vårt minne. Människan reproducerar
eller upprepar redan tidigare skapade och utarbetade handlingsmönster, eller
friskar upp spår av tidigare intryck. Denna förmåga att bevara tidigare erfarenheter
har betydelse för en människas hela liv, eftersom det främjar hennes an-
71