Avaa tiedosto - Doria

Harmoni
MUSIKPEDAGOGIK OCH -DIDAKTIK
Som musikaliskt begrepp härleds harmoni ur antika föreställningar om sfärernas
harmoni. Under medeltiden kom begreppet att omfatta såväl förhållandet mellan
kropp och själ, som att ge föreskrifter för det praktiska musicerandet. Harmoni
kom att definiera både välklingande tonföljder och samtidigheter (ackord). Från
1500-talet har harmonibegreppets koppling till ackord och ackordföljder blivit
allt vanligare (Nationalencyklopedin, 1992).
Då flera toner med olika tonhöjder ljuder samtidigt, bildas en samklang eller ett
ackord. Hongisto-Åberg m.fl. (2001) beskriver att en harmoni uppstår i förhållandet
mellan en ton och en annan. Harmoni betyder således en samklang av
samtidigt ljudande toner. Kör- och orkestermusik ljuder harmoniskt, men harmonier
uppstår också vid sångackompanjemang på t.ex. piano, gitarr eller kantele.
Pedagogerna kan, enligt Sæter (2006), ackompanjera barnvisorna på gitarr med
dur- och mollackord utgående från barnvisans tonart. I daghemmen kan barnvisorna
också ackompanjeras av klockspel och xylofoner. Barnen kan spela en
ton var ur ackorden som ackompanjemang. De enstaka tonerna bildar då tillsammans
ett dur- eller mollackord och ger på så sätt barn erfarenhet av harmonier,
menar Sæter.
Rytm, puls och tempo
Rytm är en regelbunden växling mellan starkare och svagare moment i återkommande
förlopp av olika slag och i fokus blir i synnerhet upplevelsen av
denna växling. Inom musiken är rytm det som har med musikens tidsmässiga
kvaliteter att göra. Avgörande är den regelbundna struktureringen av musikens
kontinuerliga rörelse. Denna sker genom mönsterbildande följder av ”kort−lång”
eller ”stark−svag” eller olika kombinationer av dessa (Nationalencyklopedin,
1995).
Sadie och Latham (1987) lyfter fram rytmen som musikens grundläggande element.
Människans musikaliska tidsuppfattning måste ta hänsyn dels till en regelbunden
puls, såsom hjärtslag, andning, gång, eller en klockas tickande, dels till
bruket av betoningar och tidsvärden inom de rytmiska grupperingarna. Långa
och korta toner samt pauser utgör, enligt Sæter (2006), de viktigaste faktorerna
utöver betonade och obetonade toner i rytmuppfattningen. Han uppfattar rytmen
som själva motorn i musiken som driver musiken framåt. Lek med rytmer kan ha
sin utgångspunkt i ordens stavelser eller barnens namn, menar han. I barngruppen
kan pedagogen också uppmuntra till rytmorkesterspel genom att välja ut
korta sekvenser av sångtexterna och repetera dem. Först kan rytmen klappas
samtidigt som texten läses och sedan kan klappandet bytas ut mot spel på olika
rytminstrument. Väljer man att upprepa samma rytmiska mönster genom hela
sången kallas detta ostinato. Det kan spelas samtidigt med sången och på så sätt
94