Avaa tiedosto - Doria

MUSIKPEDAGOGIK OCH -DIDAKTIK
poler i formuppfattningen. En viktig avgränsning är när det förekommer musik
eller inte. Tystnaden före och efter en musikaktivitet är viktig för musikupplevelsen,
framhåller han. Upplevelsen av kontraster inom dynamiken, tonarter
och tempo gör det möjligt att uppfatta formen i ett musikstycke. En sång kan ha
flera verser med olika text, medan refrängen varje gång upprepas lika.
Kroppen är ett utmärkt medel för att uttrycka kontrasterna i musiken. Dans och
rörelse visualiserar formen eller uppbyggnaden i musiken, anser Sæter (2006).
Själva formen i musiken kan t.ex. vara utgångspunkten för en danskoreografi.
Deltagarna kan komma överens om rörelsemönster som är lämpliga för de olika
delarna i sångerna. Exemplet Gubben Noak är en sång med formen ABA. Den
första och sista delen är likadana medan den mittersta delen avviker från början
och slutet. Här kan ett rörelsemönster skapas till del A och ett annat till del B.
Rondo (ABACADA) är en mycket använd form inom konstmusiken och kan
också användas i samspelet med barn.
4.3.2 Skapande musikaktivitet – en sammanflätning
Detta avsnitt avslutas med en illustration som visar förhållandet mellan de
musikpedagoger och de musikmetoder som presenterats och de musikaliska
byggstenarna sjungande, spelande, rörelse och aktivt lyssnande. Här redovisas
också bland annat för förhållandet mellan de musikaliska grundelementen och
den skapande musikaktiviteten som bygger på improvisation och komposition.
De fyra centrala pionjärerna som nämns i detta kapitel har alla ett klart budskap
om hur pedagoger ska undervisa barn i musik och vad som gagnar barns musikaliska
utveckling. Kodálys metod lyfter fram sången och sjungandet som den
centrala arbetsmetoden. Den relativa tonträffningen (användningen av do, re, mi,
fa, so, la, ti) och handtecknen används som hjälp vid gestaltningen av tonhöjder,
tonsteg och melodier (von Creutlain 2001).
Orffpedagogiken utgör en annan undervisningsmetod. Orff betonar upplevelsen
av rytm som då kombineras med dans, rörelse och spel på instrument såsom
trummor, trianglar, cymbaler och claves. I Orff-processen utgår varje steg från
imitation för att resultera i skapande verksamhet – från del till helhet och från
individ till grupp. Utgående från denna metod uppmuntras barnen till att iaktta,
imitera, uppleva och vara kreativa. Den egna rösten och andra ljud som åstadkoms
med kroppen utgör också en viktig del i Orff-pedagogiken. Kroppsinstrumenten
följer ordrytmen, pulsen i sångerna och ramsorna och ackompanjerar
dem. Övningar i att utveckla lyssnarförmågan sker med hjälp av i omgivningen
förekommande naturliga, hårda och mjuka ljud (Viitala-Pulkkinen &
Nenonen, 2001).
97