Avaa tiedosto - Doria

DISKUSSION
av de andra barnens musicerande. Lindahl (1996) anser att detta att barn kan
fokusera medvetandet är en viktig förutsättning för småbarns lärande. Koncentration
hos små barn i en bestämd riktning skärper, enligt Lindahl, barnens
sinnen och höjer deras medvetandenivå. Att kunna hålla fast vid egna avsikter
kräver stor fokusering i kombination med intresseengagemang.
Flohr (1985) konstaterar att småbarn i två till fyraårsåldern befinner sig i en
musikalisk utveckling där den motoriska energin betonas och där de motiveras
av känsloperception, visuell tillfredsställelse och hörseltillfredsställelse. Barnen
på småbarnsavdelningarna visar glädje och entusiasm då de experimenterar och
spelar på de olika instrumenten. Vissa barn skapar en mångfald av olika klangfärger
på kort tid, då de byter instrument i rask takt. Utgående från barnens
energi och upptäckarlust sker en flyktig fokusväxling vid instrumenthantering.
Barnen ger sig inte i någon större utsträckning tid att samspela och kommunicera
med de andra barnen. De riktar hela sin uppmärksamhet på de nya intressanta
klangfärger, harmonier och samklanger som de själva åstadkommer. De lär sig
genom sitt eget experimenterande hur de ska spela på instrumenten för att det
ska låta bra. De instrument som barnen visar sig vara speciellt intresserade av är
golvtrumma, minipiano, sambarör, kantele och tonboxar. Denna kategoribeskrivning
överensstämmer väl med det Flor beskriver.
Enligt Swanwick och Tillman (1986) utforskar barn i ett- till treårsåldern gärna
olika klangfärg och barnen visar sig vara fascinerade av ytterligheterna i dynamiken.
Barnens utveckling är här kopplad till deras agerande. Flohr (1985)
konstaterar att små barn ofta ser bort då de spelar på olika instrument. Då barnen
i studien spelar på ett instrument som de tycker om, ser de istället mycket intensivt
på sina händer och fingrar och koncentrerar sig under långa stunder på sitt
spel för att träffa rätt tangent eller sträng.
I fyra- till sexårsåldern blir barnen intresserade av instrumentens ljud och vill
därför utforska dem, hävdar Flohr (1985). Resultaten i min studie visar att redan
i åldern ett till tre år experimenterar och undersöker barnen instrumenten mycket
målmedvetet och noggrant i musikhörnan. Flor kan se att barn i sex och sju års
ålder använder sig av upprepning och verkar ha utvecklat ett formsinne. Resultaten
i föreliggande studie visar att några barn i två- till treårsåldern upprepar
samma tonstegsmönster ett tiotal gånger med en relativt jämn puls. Swanwick
och Tillman (1986) konstaterar att barn i fyra- till femårsåldern börjar behärska
instrumentteknik och får så småningom kontroll på en jämn puls. Barnen i föreliggande
undersökning är mycket kompetenta och koncentrerar sig. Barnen i
åldern mellan 1 år och 11 månader och två år och 11 månader kan fokusera
medvetandet på ett speciellt utvalt instrument, trots att de blir störda av de andra
barnens musicerande. De använder sig av upprepning och klarar av att hålla en
jämn puls. De kan även fokusera och imitera de andra barnens musicerande.
Samtidigt är de roade av de andra barnens experimenterande. Ett av de mest
intressanta resultaten är kanske det barnen i denna nämnda ålder klarar av vissa
musikaliska färdigheter som de enligt den tidigare musikforskningen (bl.a.
279