Avaa tiedosto - Doria

LÄRANDE OCH KUNSKAP
fordringarna på repetition och kontroll. För att ett barn ska klara av att spela
fordras alltså repetition och kontroll, vilket Piaget kallar virtuositet.
En annan välkänd modell för musikalisk utveckling är Flohrs (1985) modell som
även den har sin utgångspunkt i ett stadietänkande. Flohr anser att barn under
den tidiga barndomen genomgår tre musikaliska utvecklingsstadier. Det första
stadiet gäller barn i två- till fyraårsåldern. Vad som sker musikaliskt innan
tvåårsåldern redogör han däremot inte för. Barns musicerande i tvåårsåldern tar
sin utgångspunkt i den motoriska energin, anser han. Barnets reaktioner kan
under detta stadium beskrivas som en arbetsam och osäker aktivitet. Barn är
motiverade av känsloperception, visuell tillfredsställelse och auditiv tillfredsställelse.
Detta är kopplat till barns agerande. Under det här stadiet ser barn
också ofta bort då de spelar. Det andra stadiet gäller barn i fyra- till sexårsåldern
och beskrivs som en försöksperiod då barnets uppmärksamhet enbart riktas mot
motiv och föremål utan beaktande av det större sammanhang som motiven och
föremålen fungerar som en del i. Under denna period är barnet intresserat av
instrumentets ljud och vill därför utforska instrumentet. En del barn kan åstadkomma
vissa borduner (en lång ton som ackompanjerar en melodi), asymmetriska
fraser, tonstegsmönster, upprepade tonarter och emellanåt sekvenser (en
räcka av toner), inversion (omvändningar) och upprepning. Det tredje stadiet
kallar Flohr för stadiet för formella egenskaper och det förekommer i sex- till sju
årsåldern. Typiskt för denna period är att barnet använder sig av upprepning och
verkar ha utvecklat ett formsinne. Nu uppstår också ofta en förkärlek för tonalitet.
De forskare som presenterats tidigare i detta kapitel beskriver således barns
tankeutveckling och musikaliska utveckling utifrån en konstruktivistisk syn på
människan. Utgående från vad denna kunskapssyn får för konsekvenser för synen
på lärande kan konstateras att lärandet ses som en i högsta grad aktiv process
där den lärande människan själv konstruerar sin uppfattning. Den lärande
har en så kallad föruppfattning som ska förändras. Barnets redan existerande
uppfattningar spelar en avgörande roll, eftersom de bildar utgångspunkt för en
ny tankestruktur hos barnet (Claesson 2007; Salavuo, 2005).
En annan betydelsefull forskare som liksom Swanwick har en estetisk syn på
musik är Reimer (1989). Han anser att huvudmålet med musikfostran ska vara
att individen uppnår en sinnlig musikupplevelse. Han bygger sin syn på absolut
formalism där den lärandes roll ses som passiv och där materialet har en avgörande
betydelse för individens lärande. Detta hänger samman med den absolut
estetiska musikfostran som har som uppgift att skydda den lärande från dåliga
musikupplevelser, eftersom dessa kan förstöra den lärandes inre känslighet för
konstupplevelser. Reimer (1989) betonar vikten av musiklyssnande och anser
det viktigt att den lärande utvecklar sin perceptionsförmåga och uppmuntrar den
lärande att på olika sätt reagera på musik. Reimer anser att musiken i sig ska
vara självändamålet och förnekar användandet av musik som medel för att utveckla
andra utommusikaliska förmågor. Den musikaliska kreativiteten kan
30