Avaa tiedosto - Doria

BARNS MUSIKALISKA UTVECKLING OCH LÄRANDE
begåvning, förrän de uppnår puberteten. Det förblir oklart varför vissa barn från
början behärskar olika musikaliska färdigheter, medan det för de flesta andra tar
längre tid att utvecklas musikaliskt. Varken stor musikalisk talang eller vanlig
intelligens verkar vara orsak till den tidiga uppkomsten av dessa färdigheter. En
upptäckt har dock gjorts, nämligen att undersökningsresultaten konstant pekar på
hur viktigt det är att så ofta som möjligt exponera sig för och komma i nära
kontakt med musik, för att på det sättet utveckla sin musikaliska kännedom. Att
exponeras för musik förbättrar också förmågan att precisera tonhöjd, melodi och
tonart. Peery och Peery anser vidare att få av de musikaliska färdigheterna är
medfödda. Ju mer kontakt barn har med musik, både genom direkt övning och
indirekt upplevelse, desto mer utvecklas deras förmåga att förstå och ta till sig
musik. Utgående från detta resonemang begränsas inte teoriförankringen i föreliggande
studie enbart till barns musikaliska utveckling och uttryck i åldersgruppen
ett till tre år utan här presenteras medvetet en lite bredare åldershierarki
för att täcka barns varierande musikuttryck.
3.1.1 Rytmisk miljö
Det sägs att rytmen är musikens ursprung. Många teorier utgår också från att
människans grundläggande rytmiska mönster och rytmsinne präglas under
fosterlivets nio månader i mörkrum (Sundin, 2001). Fostret är då omgivet av en
pulserande, rytmisk miljö som stimulerar de olika sinnena. Genom mammans
hjärtslag och andning upplever fostret periodiska rörelser. Också då mamman
inte rör på sig finns rytmen där hela tiden. Från tionde fosterveckan känner det
lilla fostret också rörelser från mamman och reagerar med egna rörelser
(Jernström & Lindberg, 1995).
Verny och Kelly (1981) konstaterar att foster kan uppfatta ljud långt innan
modern själv märker någon respons från sitt barn. De hävdar att foster från och
med 24:e havandeskapsveckan reagerar på ljud med ökad hjärtfrekvens. Från
den här veckan lyssnar det ofödda barnet oavbrutet. Det ljud som dominerar i
fostrets värld är det rytmiska ljudet av mammans hjärtverksamhet och tarmljud.
Fostret kan också höra moderns röst, faderns röst och buller från omgivningen
men de är menar Verny och Kelly svagare ljud. Jensen (1985) har utvecklat en
metod som möjliggör mätning av fosters hjärtslagsfrekvens relaterad till ljudstimulans.
Undersökningen visar att vissa små hörselskador kan diagnostiseras
redan från den 35:e havandeskapsveckan.
Fostret är dock beroende av ljudstimulans för att dess öra ska utvecklas som
sinnesorgan, anser Verny och Kelly (1981). Ljudet träffar inte enbart fostrets
öra, utan ljudet fortplantar sig också till barnet genom vibrationer från mammans
kroppssubstans genom fostervattnet och träffar hela barnkroppen. Ljudet fungerar
på så sätt som en total kroppslig erfarenhet för fostret. Denna fysiska
registrering av ljud utvidgas därefter anser Verny och Kelly (1981) och
DeCasper (1980) till aktivt lyssnande, alltså till en mer medveten registrering av
60