Avaa tiedosto - Doria

DISKUSSION
sångtexternas innehåll. Tack vare bildmaterialet får barnen en visuell bild eller
en hel bildserie av sångtextinnehållet att begrunda. Pedagogerna visar också
leksaker och handdockor för att förtydliga textinnehållet. Det händer också att de
kombinerar flera olika hjälpmedel vid uppförandet av en och samma sång. Barnen
får ta del av återkommande kombinationer av olika materiel som tydliggör
och konkretiserar sångtextinnehållet. Lindahl (1996) nämner att barnens utveckling
alltid äger rum i miljöer som är tillrättalagda av människor som lever i
deras nära omvärld. De bandade musiksamlingarna kan ses som en rutinaktivitet
där pedagogerna förtydligar innehållet i barnvistexterna. Barnen integreras i en
miljö där de småningom kanske blir experter på att återge sångtextinnehåll.
Sammanfattningsvis kan konstateras att pedagogerna aktivt fokuserar barnvisornas
textinnehåll i samspelet med barnen. Detta resultat överensstämmer
med Pramling Samuelsson m.fl. (2008) att det är vanligt att pedagoger använder
sig av estetik, eller i detta fall musik, för att barn ska utveckla andra förmågor än
musik. Pedagogerna i studien använder sig av musik (jmf. t.ex. ordrytm, klangfärg)
och framförallt sångtexter på ett sådant sätt att barnen utvecklar språkförståelse.
Pedagogerna riktar barnens uppmärksamhet mot övningar i att återge
sångtexter så väl som möjligt. De kontrollerar att barnen kan återge texterna
korrekt och att de kan rörelserna som hör ihop med sångtexten. Frågorna som
pedagogerna ställer till barnen är avgränsade där pedagogerna förväntar sig ett
rätt svar av barnen. Om frågorna skulle vara av mer öppen karaktär skulle barnen
ges möjlighet till reflektion och pedagogerna kunde synliggöra olika sätt att
tänka och lösa problem.
Pedagogerna hjälper barnen att förstå texterna genom att beskriva enskilda ords
betydelse för dem. De använder sig också av varierande materiel och medel för
att förtydliga sångtextinnehållet och de försöker förankra sångtextinnehållet i
den värld som barnen antas känna till. Ibland ger sig pedagogerna tid att fråga
hur de enskilda barnen tänker om sångtexternas innehåll. Detta leder till att barnen
kanske får möjligheter att bli medvetna om mångfalden i sättet att tänka om
ett textinnehåll. Någon enstaka gång ber pedagogen barnen också att reflektera
över innehåll som sträcker sig utanför sångtexten.
Pedagogerna borde kunna uppmuntra barnen och ge dem möjlighet att verbalt
beskriva hur de tänker om en sångtexts innehåll och innebörd i betydligt större
utsträckning än de gör. Mångfalden av barnens tankar gör det möjligt för pedagogen
att uppmärksamma och reflektera över de olika sätt som barnen tänker på.
Likaså kunde pedagogerna oftare rikta barns uppmärksamhet mot händelser i
barnvistexterna som gör att de i dialogen med barnen kan gå utöver den omedelbara
erfarenheten för att öva föreställningsförmågan. Klein (1989) anser detta
som det viktigaste kriteriet för att barn ska utveckla sitt tänkande. Barnen kunde
samtidigt få uttrycka sig friare och mer varierat vilket t.ex. skulle gagna deras
språk och kognitiva utveckling.
250