Avaa tiedosto - Doria

LÄRANDE OCH KUNSKAP
Vygotskij (2005) nämner att undervisning förutsätter ett pedagogiskt möte mellan
ett barn och en pedagog, där både barnet och pedagogen tillför den gemensamma
sociala situationen aktivitet och kreativitet. Den vuxne eller pedagogen
ska utnyttja de möjligheter som finns i den sociala situationen, för att styra och
vägleda barnet i dess lärande och för att barnets vidareutveckling ska främjas.
Detta kräver att läraren är väl bekant med barnet och känner till den sociala
dynamik som utmärker de miljöer barnet vistas i. Varje barn tillför i sin tur
samarbetsprocessen ett personligt, unikt bidrag och det är barnet som autentiskt
subjekt som spelar huvudrollen i det här samarbetet, anser Vygotskij.
Enligt Lindahl (2002) är det mycket viktigt att pedagoger är närvarande för barnen
både fysiskt och psykiskt. Detta ställer krav på pedagogers goda kunskaper
om barns utveckling och lärande men samtidigt också på självkännedom. Pedagoger
på småbarnsavdelningar bör vara förtrogna med vilka tillvägagångssätt
eller metoder som gynnar barns utveckling. De måste också kunna utveckla
arbetssätt som kombinerar och främjar barnens fostran och utveckling. Pedagogers
viktigaste uppgift är, enligt Lindahl, att jämna marken för barns lärande
och utveckla en relation till barn som innehåller närhet, värme, medkänsla, vård
och omsorg.
Vikten av att pedagogerna känner engagemang i sitt arbete betonas i Grunderna
för planen för småbarnsfostran (2005). Att de har förmågan att reagera på barnens
känslor och behov, förutsätts också. De ska tillsammans med barnen skapa
en tillitsfull atmosfär där barn känner tillhörighet och delaktighet. Det är viktigt
att pedagogerna på småbarnsavdelningarna är medvetna om sina fostraruppgifter
och om de värderingar och etiska principer som uppgifterna bygger på. Pedagogerna
förväntas också, enligt planen, ställa upp mål, planera verksamheten,
reflektera över och utvärdera sitt eget arbete och göra det möjligt för barn att lära
sig. Fostringsgemenskapen kan med dokumentationens och utvärderingens hjälp
sträva efter att kontinuerligt utveckla verksamheten. Pedagogerna förväntas upprätthålla
och utveckla sina yrkeskunskaper och de ska vara medvetna om
behoven inom småbarnsfostran. De måste också vara medvetna om de nya utmaningar
som den teknologiska utvecklingen för med sig, sägs det i planen.
Även Marton (1980) intresserar sig för vad en pedagog behöver ha för kompetenser
för att lyckas utmana barn i deras lärande. Han för fram fyra olika kompetenser.
För det första en allmän mänsklig kompetens som innebär att pedagogen
har en förmåga att kommunicera med barn, är positiv och generös, lyhörd och
villig att engagera sig i barns liv, samt får barn att känna sig omtyckta och
trygga. För det andra bör pedagogen besitta en allmän pedagogisk kompetens,
vilket innebär att pedagogen har en god kunskap om hur barn lär sig olika saker.
En ämneskompetens innebär i sin tur att pedagogen har gedigna kunskaper om
det innehåll han eller hon vill att barn ska lära sig något om. Marton konstaterar
vidare att en av pedagogens viktigaste uppgifter är att medverka till att barn lär
sig göra saker som de inte har kunnat tidigare och att de också lär sig att tänka på
ett sätt som de inte har kunnat tidigare. Detta innebär att barn antingen bygger på
50