Avaa tiedosto - Doria

BARNS MUSIKALISKA UTVECKLING OCH LÄRANDE
spel. Barn med musikaliska föräldrar får genom det biologiska arvet musikalitet
eller musikalisk förmåga av dem. Dessutom skapar dessa föräldrar oftast en
miljö där den musikaliska förmågan kan utvecklas mera än i musikaliskt
ointresserade miljöer.
Seashores teori om musikalitet kan ses som den första och mest omfattande av
musikalitetsteorierna, anser Jørgensen (1982). Seashore (1967) menar att
musikaliteten är en medfödd förmåga som fungerar som grund för delfärdigheterna
tonhöjd, klang, rytm och dynamik. Dessa färdigheter kan tränas oberoende
av varandra. Seashore har därför utvecklat ett helt testbatteri för att mäta
de drygt hundra specifika huvudaspekter som enligt honom kan visa graden av
musikalitet hos en människa. Han anser, enligt Aalberg (2006), att barn kan och
ska testas i 9- till 10-årsåldern och att barn inte ska få undervisning i musik förrän
de har genomgått testet. Det finns annars risk för att de som konstaterats vara
icke musikaliska får onödig undervisning. Enligt Seashore är det också omöjligt
att utan test veta vilken typ av musikalitet barnet har. Utgående från nämnda
åsikt är musikverksamheten i daghem lönlös eftersom test inte utförs på så här
unga barn. Seashore utgår också i sin undervisningsfilosofi från ett grundelement
i taget och dessa ska övas in separat. Först övas t.ex. sångtexten in, därefter övas
rytmen och till sist melodin. Då alla delar är inövade kombineras de till en helhet.
Mursell (1971) är kritisk till Seashores teori. Mursell tar helheten och inte delarna
som utgångspunkt. Han anser att den emotionella reaktionen på musik är
det mest grundläggande i musikaliteten och därför kan musikalitet inte mätas på
det sätt som Seashore gör. Musik skapas enligt Mursell i människors medvetanden,
och musiken kan då ses som en faktor av mänsklig erfarenhet och bygger på
de vetenskapliga rön som behandlar sinnena och deras reaktioner. Utgående från
Mursells syn ska musikundervisningen fokusera på helheten, dvs. hela sången
och inte på delarna. Då sången är bekant kan däremot texten eller rytmen
uppmärksammas efter behov. Ruud (1997) hör också till de musikforskare som
sätter musikupplevelsen i främsta rummet. Han lyfter fram att tidiga musikupplevelser
är präglade av familjens värderingar.
Gordon (1987) anser i sin tur att alla barn har en medfödd musikalisk beredskap.
Musikalisk begåvning eller intelligens är då, enligt Jörgensen (1982), något som
alla har inom sig. Huvudfrågan blir inte hur bra barn i olika åldrar kan musicera,
utan hur barn i olika utvecklingsfaser upplever musik. Vilken innebörd och betydelse
har den för barn? Vad tar de fasta på i musiken? Vad gör de med den?
Tack vare detta synsätt blir barns sätt att handskas med musik inte något bristfälligt
i förhållande till vuxenvärldens normer, utan endast ett annat sätt att
organisera ljudvärlden, både när det gäller känslomässiga och tankemässiga
dimensioner. Pedagogernas uppgift blir inte heller då att driva på och träna barn
enligt vuxenvärldens normer. Pedagogerna bör i stället inse att vuxna har sin
erfarenhet och barnen sin och att vuxna kan lära av barnens manipulerande och
58