Avaa tiedosto - Doria

RESULTAT
rande röstliga klangfärger med barnen vilket innebär att barnen mest får erfarenhet
av att variera klangfärger och inte t.ex. förstår, eller erfar kopplingen mellan
klangfärgsljud och texten i barnvisan. I ett av exemplen tar pedagogen upp hur
olika djur kan låta. Hon lyfter i denna diskussion fram begreppen hög och ljus
röst i förhållande till ett litet djur i kontrast till en låg och mörk röst för ett stort
djur.
(C1a 5 ) Att variera klangfärg genom olika rörelsemönster
Olika kroppsrörelser resulterar i ljud med olika klangfärg. Då barnen klappar i
händerna med raka fingrar eller kupade händer varierar klangfärgen. Likaså kan
pedagogen och barnen åstadkomma varierande klangfärg genom att klappa på
olika delar av kroppen såsom magen, benen, knäna, kinderna, hakan o.s.v. Med
händerna kan skapas en mängd släpande mjuka ljud och med fingrarna kan
åstadkommas olika knäppljud. Fötterna kan åstadkomma allt mellan dova stampljud
och tysta smygljud.
Följande beskrivning är ett exempel på olika klangfärger som spontant uppstår
som ett resultat av varierade rörelsemönster.
I sången ”Kan du klappa med mig?” sjunger pedagog A och barnen sångtexten ”kan
du klappa, kan du klappa med mig, med mig, hej lirum larum, hej lirum larum här
klappar vi två,” samtidigt som alla klappar i händerna. I följande vers sjunger barnen
kan du stampa och de stampar i golvet så att en dov klang uppstår. I den tredje versen
uppmanas barnen smeka, och alla smeker kinden med fingrarna. Den fjärde versen
avslutas med att alla de som kan knäpper med fingrarna, och en ljus klang uppstår.
I följande exempel lyfter pedagogerna fram sångtextsekvenser som går att ljudsätta
med olika klangfärger.
I sången ”Vattenvisan” ledsagas orden dripp, dropp, dripp, dropp av att pedagog G
och barnen knackar med fingerändarna mot stolens eller golvets yta. För att variera
vattenljudet klappar pedagog G och barnen i händerna med kupade händer för att
åstadkomma en dov ”plaskeffekt” till texten vatten, vatten, bara vanligt vatten.
Den barnvisa där variationen av klangfärger skapade av kroppsrörelser är störst
är visan ”Lejonjakt”. Exemplet nedan belyser en pedagogs återgivning av denna
barnvisa. Varje enskild pedagog ger denna barnvisa en personlig prägel med
egna versioner av klangfärgsåtergivningar.
I sången Lejonjakt är det pedagogen som inleder och bestämmer ordningsföljden på
de olika slag av terräng som ska passeras för att man ska komma till lejongrottan.
Pedagog B: ”Vi ska ut på lejonjakt.” De övriga pedagogerna och barnen svarar som
ett eko medan alla klappar turvis med vänster och höger hand på sina knän. Pedagog
198