Avaa tiedosto - Doria

LÄRANDE OCH KUNSKAP
i social praxis. Det är därför också mycket viktigt att barn förstår meningen med
det som människor företar sig i vardagen. Det är den förståelsen som länkar
samman barnets sinne med dess kultur. Kulturell kompetens kan inte läras ut
abstrakt eller från en kateder, utan den tillägnas genom praktisk social kommunikation
i samhällets institutioner: familjen, daghemmet och skolan. Barnet och
familjen ska tillsammans med daghemmet och skolan skapa och uppnå kulturell
kompetens (Sommer, 1997).
2.2.2 Traditionella sånger – ett gemensamt kulturarv
Då det är fråga om kulturarvets betydelse för barns lärande diskuteras distinktionen
estetik som process eller produkt. Vad är viktigt att överföra till barnen då
det gäller traditioner och sedvänjor och vilka estetiska objekt behöver barn lära
sig något om? I detta sammanhang blir produkten ofta en fråga om innehåll och
processen formen för att lära sig detta innehåll. Pedagogiskt har form och innehåll
i litteraturen beskrivits i motsatta termer, där innehållet har relaterats till
något tidigare känt och därmed fått karaktären av reproduktion. Valet av kulturarvet
som innehåll får därmed sin självklara pedagogik genom reproduktion och
förmedling, samtidigt som innehållet i vid bemärkelse är bestämt på förhand.
Låter man i stället formen för lärandet vara det egna skapandet blir konsekvensen
att innehållet inte kan vara givet. Individens kreativitet är att skapa
något nytt (se kap. 3.2) och då kan inte innehållet bestämmas på förhand. Det
estetiska lärandet kan av analytiska skäl delas upp i dess formella och innehållsliga
delar, i reproduktion och kreativitet, men i vardagen hör de samman,
påstår Pramling Samuelsson m.fl. (2008). Vygotskij (1995) ser i människans
beteende två olika handlingar utgående från ett skapande perspektiv. Den första
är reproducerandet eller återskapandet, och den andra är den kreativa bearbetningen.
Reproduktionen är ett resultat av en inre process som ger förutsättning
för en yttre kreativitet. Den kreativa handlingen bygger på att människan
inte enbart återskapar det som hon tidigare erfarit, utan även kreativt bearbetar
genom att skapa nya situationer och nya sammansättningar av tidigare
erfarenheter.
Netterstad (1982) anser att vuxna överlämnar de visor de själva lärde sig i barndomen
till sina barn. Det är bl.a. dessa traditionella sånger som vidarebefordrar
samhällets grundläggande värdestruktur. Flodin (1998) anser att den kulturella
sångskatten (dvs. de sånger som de flesta människor inom en speciell social
grupp känner igen) får sin legitimitet genom gemenskapen. Hon menar att sångerna
och musiken kan skapa en gemenskap som är betydelsefull för utvecklandet
av den gemensamma identiteten. Sångerna kan också ge människor möjlighet att
fly från vardagens problem till en harmonisk värld som signalerar trygghet och
glädje. Flodin lyfter således fram att sångerna medverkar till uppbyggandet och
upprätthållandet av det historiska samhället samtidigt som de påverkar den enskilda
människans liv.
38