Avaa tiedosto - Doria

DISKUSSION
Då barnen deltar i daghemmens musikstunder tillägnar de sig så småningom
omgivningens musikaliska traditioner och värderingar och de får erfarenhet av
var och hur musik kan användas och vilka uppgifter musiken har i vardagslivet
(Sundin, 2001). Den musikaliska socialisation som barnen på de undersökta
avdelningarna så gott som dagligen möter och blir delaktiga av, lär dem att
musikaktiviteter är naturligt återkommande vardagsaktiviteter. De får också
insikt i att olika festliga situationer oftast innehåller musikaliska inslag, eftersom
högtidsdagar diskuteras och firas under musikstunderna, likaväl som barnens
födelsedagar.
Flodin (1998) menar att den kulturella sångskatten får sin legitimitet genom den
gemenskapskänsla som skapas genom sång. Denna gemenskap kan i sin tur få
betydelse för att enas kring en gemensam identitet. Pedagogerna på de undersökta
daghemsavdelningarna bygger till stora delar upp musikstunderna kring
traditionella sånger och sånglekar. Barnen på hela avdelningen förenas under
dessa stunder i unison sång. Flodin framhäver att unison sång kan förstärka en
förhärskande stämning (t.ex. känslan av att fira och ha fest). Hon poängterar att
påföljder som rekreation, glädje, tröst och identitet samt känslan av samhörighet
kan uppnås genom sång. Det görs också gällande att det är viktigt att barn ska
tycka att det är roligt att sjunga och på så sätt få en upplevelse men också en
kulturöverföring. Grundtanken med detta är att barnen ska lära känna sin kulturella
sångskatt. Under de bandade musikstunderna visar det sig att pedagogerna
arbetar målmedvetet med en stor repertoar av sånger som de vill att barnen ska
lära sig.
Många av de sånger som sjungs under sångstunderna har kommit till i början på
1900-talet (t.ex. Alice Tegnérs barnvisor) men de lever ännu starkt kvar i daghemmen.
Både Flodin (1998) och Reimers (1983) har intresserat sig för orsakerna
till sångers långvariga popularitet och överlevnad. Reimers menar att orsaken
till att barnvisor lever kvar under decennier inte kan spåras till någon enskild
del i sången utan hänvisar till en komplex helhet av återverkningar mellan musikaliska,
historiska och sociala kontexter som förekommer på olika nivåer. Flodin
förklarar å sin sida orsaken till sångers överlevnad med att de numera i viss del
används i andra sammanhang än tidigare och lever därför vidare som självklara
traditioner. Övriga faktorer kan vara att de har en tydlig melodi och en tilltalande
musikalisk form, samt en text som fungerar också i den nya tiden. De ceremoniella
sångerna har alltid sin givna plats i firandet av speciella fester och är därför
tidlösa. Detta fenomen märks tydligt och utgör ett påtagligt inslag också på de
undersökta avdelningarna.
Flodin (1998) nämner att genom att variera tolkningen av sångerna kan de ges
olika innebörd. Den som sjunger sången sätter sin egen prägel på sångens innebörd.
Detta resulterar i att det inte finns någon sång som förblir oförändrad genom
tiderna. Personen som sjunger tolkar sången på det sätt som han eller hon är
kulturellt skolad till. I föreliggande studie görs en innebördsanalys av barn-
245