Avaa tiedosto - Doria

DISKUSSION
met och då ackompanjerar en pedagog barnvisorna på piano. Under dessa stunder
får barnen erfarenheter av samklang och detta ger ofta en fördjupad upplevelse
av musiken så att den verkligen talar till sinnet. Alla barnen i de andra
daghemmen, som inte har pedagoger som ackompanjerar barnvisorna på gitarr
eller piano, får däremot inga erfarenheter av harmonier.
Utöver sångackompanjemang på olika instrument kan barn få upplevelser av
harmonier genom att lyssna på kör- och orkesterframträdanden. Ett av daghemmen
har under datainsamlingens gång en gemensam musik- och rörelsestund
för barnen i daghemmets gymnastiksal. Under denna stund får barnen dansa fritt
till en svängig ”smurfmelodi”. De får erfarenheter av harmonier eftersom den
inspelade musiken framförts av en hel orkester med olika instrument och med
sång i stämmor. Harmoniseringen av en ton i ett färdigt inspelat musikstycke kan
ändra kompositionens budskap och stämning, då det är möjligt att harmonisera
på många olika sätt. Barnen får också möjlighet att urskilja en melodi ur en samklang
av flera olika stämmor.
Sæter (2006) förklarar musikens form som musikens uppbyggnad. Han lyfter
fram kontrasterna mellan ljud och tystnad som viktiga motpoler i formuppfattningen.
Musik börjar med tystnad och upphör i tystnad. Mellan början
och slutet uppstår en musikalisk form. En gränsdragning är när det får förekomma
musik eller inte. Han anser att tystnaden före och efter en musikaktivitet
är betydelsefull för musikupplevelsen. En viktig avgränsning i föreliggande studie
är när ljud accepteras och då det inte accepteras. Flera av pedagogerna strävar
efter att det ska vara tyst inför en musikaktivitet speciellt då rytminstrument
används.
Hongisto-Åberg m.fl. (2001) fastslår att formen bygger på förhållandet och
spänningen mellan musikens olika element. Den musikaliska formen kan enklast
spåras genom lyssnande. Då gäller det att fokusera på vilka delar av rytm- och
melodistrukturerna som upprepas och vilka som förekommer endast en gång.
Sæter (2006) hävdar att upplevelsen av kontraster inom dynamik, tonarter och
tempo gör det möjligt att uppfatta formen i ett musikstycke. En sång kan ha flera
verser med olika text, medan refrängen upprepas varje gång på samma sätt. De
barnvisor som pedagogerna valt ut till musikstunderna består ibland av en tvådelad
form, en versdel och en refräng. Pedagogerna väljer att någon enstaka
gång framhäva barnvisans musikaliska form och struktur genom att betona refrängen
genom spel på rytminstrument eller genom tydliga återkommande
rörelsemönster. Däremot riktar de aldrig verbalt barnens uppmärksamhet på
refrängen eller andra delar av barnvisornas musikaliska form.
Dans och rörelse visualiserar formen eller uppbyggnaden i musiken, anser Sæter
(2006). Själva formen i musiken kan vara utgångspunkt för en danskoreografi
där kroppen kan uttrycka kontrasterna i musiken. Exempelvis är det omöjligt att
röra sig enligt samma rörelsemönster till vals- och marschmusik. Det förekommer
aldrig, under de observerade musikstunderna att pedagogerna fokuserar
271