Avaa tiedosto - Doria

LÄRANDE OCH KUNSKAP
metasamtal i leken och lärandet ofta saknas när det gäller estetisk verksamhet
och att det i stället är genomförandet som är det viktiga, nämligen att sjunga,
spela, måla, dansa och leka. Diskussionerna rör sig inte kring vad, hur och varför
detta görs och inte heller att det finns olika tankar bakom genomförandet. Det
finns enligt dessa forskare behov av att utveckla forskningen om barns estetiska
lärande med estetiken som lärandeobjekt och inte enbart som lärandeakt och
handling. Lärandets objekt är alltså den färdighet, förmåga och förståelse som
barnen förväntas utveckla i den pedagogiska tillämpningen och här har pedagogen
en central roll.
2.4.3 Uppmärksamhetsfokusering
Lindahl (1996) studerar i sin forskning småbarns erfarande och lärande. Hon gör
det genom att följa småbarns uppmärksamhetsriktning, alltså det som barnen
själva väljer att rikta sitt medvetande mot och det som de spontant väljer att lära
sig. Resultaten visar att barnens upplevda värld speglas i deras handlingar. För
att barn ska få nya erfarenheter måste de rikta sitt medvetande mot olika fenomen
i omgivningen. Då utvecklas deras erfarenhetsbaserade föreställningar om
världen. Redan småbarn har behov av att få erfarenheter om sig själva och att
förverkliga egna avsikter. För att klara av detta styr de sitt erfarande genom att
hålla kvar fokus. Då samlar barnet hela sin uppmärksamhet och målmedvetenhet
mot en given uppgift och samtidigt skärps sinnena, medvetenhetsnivån höjs och
medvetandet öppnas för inlärning. Genom att pedagogen intresserar sig för och
följer med barns uppmärksamhetsriktning och handlingar har pedagogen, enligt
Pramling Samuelson och Asplund Carlsson (2003) möjlighet att ta del av barns
tänkande. Då pedagogen har insikt i hur barn tänker om ett visst fenomen kan
hon eller han hjälpa barnet att se nya aspekter av de fenomen barnet riktar sitt
intresse mot.
Pramling Samuelsson m.fl. (2008) lyfter fram begreppen uppmärksamhetsfokusering
och riktadhet som synonymer. Dessa begrepp står för att pedagogen
på olika sätt och med olika medel ger barn förutsättningar att rikta sin uppmärksamhet
mot något. Barns uppmärksamhet är, såsom Lindahl (1996) tidigare
påvisat, alltid riktad mot något, och i den pedagogiska praktiken gäller det för
pedagogen att rikta barns uppmärksamhet mot det som han eller hon vill att barn
ska få förståelse för eller utveckla en kompetens i. Barns erfarande gestaltas i
deras handlingar och genom de metasamtal som läraren för med dem. Pedagogens
uppgift blir därför att uppmärksamma sådana aspekter som är kritiska för
att barn ska erfara ett aktuellt ämne, såsom t.ex. musik.
Barn behöver hjälp med att urskilja och uppmärksamma det okända, anser
Pramling Samuelson m.fl. (2008). Om ett barn exempelvis aldrig uppmärksammats
på ett musikstyckes speciella form eller rytm, så är det högst troligt att
dessa aspekter förblir okända för barnet hur ofta det än hör musiken. Detta
okända som barn bör få hjälp med att uppmärksamma finns inuti det vardagliga
55