Avaa tiedosto - Doria

METODOLOGISKA UTGÅNGSPUNKTER
Utgående från en materialistisk syn på musikalitet handlar det däremot om att
utveckla och anamma den musikaliska kunskapen genom studier, ansträngning
och övning, hävdar Saar (1999). Howe och Sloboda (1991) jämför i sina studier
betydelsen av begåvning kontra träning. Resultatet visar att övningstid tycks
vara en starkare faktor för framgång i musik än den begåvning och fallenhet för
musik som individerna uppvisar. Vidare konstaterar de att uppmuntran och stöd
under barns uppväxt anses ha mycket stor betydelse för musikalisk framgång.
De anser också att talangbegreppet är en myt. De flesta av forskarna som nämns
i studiens teoriavsnitt anser att en stimulerande musikalisk miljö är väsentlig och
betydelsefull för att barns musikalitet ska utvecklas.
Föreliggande studie har således sin utgångspunkt i den materialistiska synen på
musikfostran där en musikaliskt stimulerande lärandemiljö uppfattas som betydelsefull
med tanke på barns lärande i musik. Det är trots allt inte bara pedagogernas
syn på begreppet musikalitet som är avgörande då de planerar musikstunder
i daghemmen, utan också deras allmänna syn på lärande har stor betydelse
för hur den formella lärandemiljön förverkligas. Den ontologiska verklighet
som existerar i daghemsmiljön och som bestämmer hur pedagogerna uppfattar
tillvaron grundar sig på pedagogens egen pedagogiska grundsyn. Enligt
Stålhammar (1994) existerar ingen objektiv pedagogisk grundsyn, utan varje
individs pedagogiska grundsyn har sitt ursprung i individens eget värdesystem.
Den pedagogiska grundsynen är därför subjektiv. Då pedagogerna får nya
erfarenheter och kunskaper i det praktiska arbetet tillsammans med barnen och
pedagogernas värderingar prövas och förändras i relationen till nya läroplaner, är
det sannolikt att deras grundsyn påverkas och förändras.
Kunskap kan ses som ett förhållningssätt till omvärlden och sig själv, menar
Gustavsson (2000). Kunskap är en integrerad del av personligheten och den
tolkas och förstås i ett personligt och socialt sammanhang. Kunskaps- och
lärandeprocesser får som bekant sin utgångspunkt i individens tidigare förståelse
av olika fenomen och kontexter. Det är således utgående från individens förförståelse
som kunskapsprocesserna öppnar intresset för det nya och främmande
som i sin tur tolkas och förstås på ett personligt sätt. Gustavsson (2000) anser att
denna syn på kunskap står i nära relation till den humanistiska bildningstraditionen
och framträder i den hermeneutiska och pragmatiska traditionen.
Relationen mellan barnens värld och de vuxnas värld har alltid varit och kommer
alltid att forma en kritisk skärningspunkt i det institutionella lärandet som daghemmet
representerar. I dag är det viktigt att pedagogerna ser barn som kompetenta
individer med rättigheter att vara delaktiga i sitt eget lärande och liv
(Pramling Samelsson & Asplund Carlsson, 2003). Synen på barn har under de
senaste årtiondena förändrats från det bräckliga barnet till det kompetenta och
målmedvetna barnet. Sommer (1997) ger en modern syn på barnet. Han ser barnet
som en kompetent och social person med förmågor och färdigheter. Han
menar att barns utveckling är inbäddad i den kontext, det vardagsliv och de soci-
103