Avaa tiedosto - Doria

DISKUSSION
Barnens fokusering på musikens grundelement
Barnens fokusering på musikens grundelement belyses av de omedelbara uttryck
som barnen visar som kan kombineras med grundelementen. Musikstunderna är
i stort sett helt vuxenstyrda, vilket leder till att barnens omedelbara uttryck inte
alltid uppmärksammas.
Det barnen visar är rörelseuttryck som respons på sång. Barnen tar på så sätt
fasta på grundelementen rytm och tempo. Då de lyssnar eller sjunger med i barnvisor,
som har en tydlig rytm, börjar de ofta på eget initiativ vifta, stampa eller
hoppa. En tydlig stegrytm på trumma ger också barnen impuls att marschera,
hoppa eller annars röra sig. Detta överensstämmer väl med Sæters (2006)
erfarenheter av hur barn uttrycker musikens rytm. Sæter konstaterar samtidigt att
lek med imitation och improvisation av rytmmönster på trummor kan utgöra
grunden för fortsatt musikalisk kommunikation. Pedagogerna i föreliggande
studie verkar inte känna till detta.
Sæter (2006) har vidare lagt märke till att snabba tempon uppskattas av barnen
och roar dem. Också detta överensstämmer med resultatet i undersökningen. Det
framkommer tydligt att många barn föredrar snabba rytmiska barnvisor framför
långsamma. De snabba rytmiska melodierna leder till att de självmant rör på sig
på olika sätt och försöker kroppsligen följa rytmen och tempot i musiken. En del
barn lyckas under korta stunder följa pulsen eller rytmen i musiken, medan andra
inte klarar det. Hur väl de lyckas tycks inte påverka eller minska glädjen i deras
musikaliska uttryck. Barnen visar stort engagemang och glädje och önskar ofta
aktiviteter av detta slag.
Ett annat tydligt musikaliskt uttryck som kan relateras och bindas till musikens
grundelement, är barnens omedelbara användning av olika ljud med varierande
klangfärg. Barnen förstärker spontant olika sånglekar med lämpliga ljud. Det är
orden eller sammanhanget i texterna som ger associationer till olika ljud med
specifik klangfärg t.ex. till billjud, ånglok eller olika djurläten. Barnen förstärker
också sina egna yttranden och ersätter enskilda ord med ljud som har skiftande
klangfärg. Det verkar som om barnen finner glädje i att experimentera med olika
ljudklanger och läten, eftersom de ofta självmant skapar sådana med hjälp av sin
egen röst.
Sammanfattningsvis kan noteras att barnens omedelbara uttryck hämmas något
av att musikstunderna är så vuxenstyrda. Ett uttryck som dock kan spåras under
de ledda musikstunderna är rytmen i barnvisorna som barnen använder sig av.
Barnen börjar spontant röra på sig då rytmen är medryckande och tydlig. Snabba
tempon uppskattas av och roar barnen. Detta överensstämmer också med Sæters
(2006) resultat. Barnen använder likaså självmant olika ljud med varierande
klangfärg för att förstärka sånglekarna med lämpliga ljud och för att förstärka
sina egna yttranden, samt för att ersätta enskilda ord i sin kommunikation. Det
framgår att pedagogerna har lyckats väcka barnens intresse för klangfärger ge-
275